Vi började i ett vackert, men sargat och otryggt Afghanistan. Därefter fick vi en levande och stark bild av den livsfarliga flykten till Europa, för att sedan landa i en tillvaro av väntan och ovisshet i Sverige, där biblioteken kan spela en viktig och positiv roll.
I onsdags var det dags för den första av två förmiddagar med föreläsningar på temat Förstå världen, se människan i Hässleholms kulturhus. Denna gång var det fokus på Afghanistan. Det andra tillfället blir den 15 november, på samma plats, och då handlar det om Syrien.
Arrangörer är biblioteken i Skåne Nordost i samarbete med Kultur Skåne.
Ett sjuttiotal bibliotekarier i publiken fick följa med på en tidvis ganska svår skildring av den resa som många av besökarna vi möter på biblioteken idag har gjort.
– Det finns också en stark artighetskultur i Afghanistan, och människor är otroligt gästfria. Man blir alltid bjuden på te, och i byarna finns det ofta ett gästrum för besökare, berättade Börje Almqvist.
Krig och konflikter har slitit sönder landet under årtionden och ställt folkgrupper mot varandra. Våld, förföljelse och förtryck gör det omöjligt för många att bo kvar, vilket skapat enorma flyktingströmmar, både i och utanför landet.
– Afghanistan är idag ett land som helt saknar framtidstro, sa Börje Almqvist.
Omid Mahmoudi tillhör folkgruppen hazarer, som ofta är shiamuslimer, och mycket utsatta i Afghanistan. Folkmord, slaveri och förtryck har präglat deras historia i Afghanistan. Många av de ensamkommande flyktingbarn som kommit till Sverige från Afghanistan är just hazarer.
Omid visade starka bilder och filmer av människor som trängt in sig med flera andra i en bagagelucka, färdas över haven i underdimensionerade gummibåtar, eller monterats in under personbilar. Åhörarna drog efter andan.
– Man flyr för att det inte finns något annat val. Man vet att risken är stor att drunkna, dö under en lastbil eller ett tåg, eller bli skjuten av gränspolis, men man tar den risken, sa Omid Mahmoudi, och berättade att han själv höll sig fast i 38 timmar under en lastbil genom Europa.
– Somnar man så dör man, konstaterade han kort.
– Det var flera som berättade att de kände sig så ensamma när alla andra nyblivna studenter möttes av sin familj, så nu ordnar vi att någon möter dem och så firar vi tillsammans, berättar Omid och skickar med oss det enkla rådet:
– Om ni har någon ensamkommande i er närhet, så ge dem en kram. De är ungdomar som saknar sin familj.
Omids framförande engagerade, och många hade frågor. En del av dem handlade om språket. Omid hade berättat att han talade dari, och att det var samma sak som farsi. Det stämde inte med vad en del av åhörarna hade lärt sig, nämligen att det är två olika språk. En uppfattning som påverkar uppdelningen av litteraturen på biblioteken. Men enligt Omid Mahmoudi var det en politisk konstruktion att ge språket två olika namn.
– Jag hade aldrig hört att det skulle vara två olika språk innan jag kom till Sverige. Det finns vissa skillnader, men det är i grunden samma språk, så ni kan lugnt hänvisa dari-talande till den persiska hyllan, sa Omid.
I onsdags var det dags för den första av två förmiddagar med föreläsningar på temat Förstå världen, se människan i Hässleholms kulturhus. Denna gång var det fokus på Afghanistan. Det andra tillfället blir den 15 november, på samma plats, och då handlar det om Syrien.
Arrangörer är biblioteken i Skåne Nordost i samarbete med Kultur Skåne.
Ett sjuttiotal bibliotekarier i publiken fick följa med på en tidvis ganska svår skildring av den resa som många av besökarna vi möter på biblioteken idag har gjort.
Ett land utan framtidstro
Journalisten och fotografen Börje Almqvist har jobbat i Afghanistan i omgångar under flera decennier, bland annat inom Svenska Afghanistankommittén. Börje Almqvist visade en mängd vackra bilder från Afghanistan, som han besökte senast i våras. Han beskrev ett land där en stor majoritet av befolkningen lever i byar på landet som påminner om det gamla Sveriges bondesamhällen med gammaldags jordbruk, storfamiljer och en tydlig hierarki mellan äldre och yngre, män och kvinnor. – Det finns också en stark artighetskultur i Afghanistan, och människor är otroligt gästfria. Man blir alltid bjuden på te, och i byarna finns det ofta ett gästrum för besökare, berättade Börje Almqvist.
Krig och konflikter har slitit sönder landet under årtionden och ställt folkgrupper mot varandra. Våld, förföljelse och förtryck gör det omöjligt för många att bo kvar, vilket skapat enorma flyktingströmmar, både i och utanför landet.
– Afghanistan är idag ett land som helt saknar framtidstro, sa Börje Almqvist.
En livsfarlig flykt
Nästa föreläsare, Omid Mahmoudi, föddes 1995 i Afghanistan och kom till Sverige 2011 som ensamkommande flyktingbarn. Han är bland annat författare till boken Oskyldiga brottslingar verksamhetsledare i de Ensamkommandes förbund som han var med och startade 2012.
Han inledde sitt föredrag med att ifrågasätta den föregående talaren Börje Almqvists bild av afghanistansk inrikespolitik. Det var svårt för oss utan förkunskaper att följa den korta och ganska hetsiga diskussionen, men den fungerade som en viktig påminnelse om att det alltid finns olika bilder av ett land.Omid Mahmoudi tillhör folkgruppen hazarer, som ofta är shiamuslimer, och mycket utsatta i Afghanistan. Folkmord, slaveri och förtryck har präglat deras historia i Afghanistan. Många av de ensamkommande flyktingbarn som kommit till Sverige från Afghanistan är just hazarer.
Omid visade starka bilder och filmer av människor som trängt in sig med flera andra i en bagagelucka, färdas över haven i underdimensionerade gummibåtar, eller monterats in under personbilar. Åhörarna drog efter andan.
– Man flyr för att det inte finns något annat val. Man vet att risken är stor att drunkna, dö under en lastbil eller ett tåg, eller bli skjuten av gränspolis, men man tar den risken, sa Omid Mahmoudi, och berättade att han själv höll sig fast i 38 timmar under en lastbil genom Europa.
– Somnar man så dör man, konstaterade han kort.
Stor ensamhet
Omid Mahmoudi vill gärna visa en mer positiv bild av ungdomarna som kommer hit än den negativa han tycker ofta framträder i media. Han drivs av viljan att hjälpa dem som saknar familj. Ensamkommandes förbund anordnar därför alternativa högtidsfiranden. Ett sådant exempel är studentfirande.– Det var flera som berättade att de kände sig så ensamma när alla andra nyblivna studenter möttes av sin familj, så nu ordnar vi att någon möter dem och så firar vi tillsammans, berättar Omid och skickar med oss det enkla rådet:
– Om ni har någon ensamkommande i er närhet, så ge dem en kram. De är ungdomar som saknar sin familj.
Omids framförande engagerade, och många hade frågor. En del av dem handlade om språket. Omid hade berättat att han talade dari, och att det var samma sak som farsi. Det stämde inte med vad en del av åhörarna hade lärt sig, nämligen att det är två olika språk. En uppfattning som påverkar uppdelningen av litteraturen på biblioteken. Men enligt Omid Mahmoudi var det en politisk konstruktion att ge språket två olika namn.
– Jag hade aldrig hört att det skulle vara två olika språk innan jag kom till Sverige. Det finns vissa skillnader, men det är i grunden samma språk, så ni kan lugnt hänvisa dari-talande till den persiska hyllan, sa Omid.
Han avslutade med att säga att man gärna får höra av sig till Ensamkommandes förbund med frågor.
Bibliotekens viktiga roll
Förmiddagens siste föredragshållare, Carlos Rojas från Swedish research, tidigare Miklo, berättade om rapporten ”Biblioteket hjälper mig att komma in i samhället”, som Miklo gjorde på uppdrag av Regionbibliotek Stockholm under hösten 2015.
Asylsökande från olika delar av Stockholm och med olika ursprung, samt bibliotekspersonal intervjuades för att identifiera hur biblioteken kan utveckla sin service för besökare som är asylsökande. Här finns mycket konkret att ta fasta på för den som möter asylsökande på biblioteket.
– Det råder ingen tvekan om att biblioteken och ni som arbetar där har en otroligt viktig roll att fylla för de här människorna, sa Carlos Rojas.
Rapporten beskriver en tuff tillvaro av oviss väntan på uppehållstillstånd, präglad av oro och frustration, där biblioteket är en ljuspunkt, ett sätt att sysselsätta sig och skingra svåra tankar och sorg. Det upplevs som en välkomnande lugn plats där man blir väldigt fint bemött.
– Alla uttrycker en väldig tacksamhet för biblioteket i intervjuerna, det vill jag verkligen förmedla till er, sa Carlos Rojas.
Han förklarade att många asylsökande känner sig låsta till trånga, ibland stökiga boenden eftersom de inte har så mycket pengar. Men biblioteken finns nära och det är gratis att besöka, vilket är otroligt viktigt.
– Har man 700 kronor i månaden, så köper man inget busskort utan går till fots. Många sparar sina pengar till riktiga nödsituationer, berättade Carlos Rojas.
Förmiddagens siste föredragshållare, Carlos Rojas från Swedish research, tidigare Miklo, berättade om rapporten ”Biblioteket hjälper mig att komma in i samhället”, som Miklo gjorde på uppdrag av Regionbibliotek Stockholm under hösten 2015.
Asylsökande från olika delar av Stockholm och med olika ursprung, samt bibliotekspersonal intervjuades för att identifiera hur biblioteken kan utveckla sin service för besökare som är asylsökande. Här finns mycket konkret att ta fasta på för den som möter asylsökande på biblioteket.
– Det råder ingen tvekan om att biblioteken och ni som arbetar där har en otroligt viktig roll att fylla för de här människorna, sa Carlos Rojas.
Rapporten beskriver en tuff tillvaro av oviss väntan på uppehållstillstånd, präglad av oro och frustration, där biblioteket är en ljuspunkt, ett sätt att sysselsätta sig och skingra svåra tankar och sorg. Det upplevs som en välkomnande lugn plats där man blir väldigt fint bemött.
– Alla uttrycker en väldig tacksamhet för biblioteket i intervjuerna, det vill jag verkligen förmedla till er, sa Carlos Rojas.
Han förklarade att många asylsökande känner sig låsta till trånga, ibland stökiga boenden eftersom de inte har så mycket pengar. Men biblioteken finns nära och det är gratis att besöka, vilket är otroligt viktigt.
– Har man 700 kronor i månaden, så köper man inget busskort utan går till fots. Många sparar sina pengar till riktiga nödsituationer, berättade Carlos Rojas.
Språk och samhällsinformation
De intervjuade uttryckte en hög förväntan på biblioteket som en plats där man kan börja lära sig svenska i väntan på SFI. Språkkaféer och andra liknande aktiviteter är väldigt omtyckta, men de asylsökande hade önskat sig ännu mer av samma sak. Fler fritidsaktiviteter, fler tillfällen att träna på svenskan och prata med svenskar. Också möjligheten att få prata om sin situation, att få tid med någon som lyssnar, är ett önskemål som uttrycks i intervjuerna. Det finns dessutom ett stort intresse av att lära känna sin stad och sitt nya land bättre.
– Någon sa att om vi ändå ska vänta på att få börja plugga och jobba, så kan vi ju passa på att turista nu, sa Carlos Rojas med ett leende.
Behovet av samhällsinformation på det egna modersmålet är enormt, likaså hjälp med översättning av olika papper och dokument.
De intervjuade bibliotekariernas svar överensstämmer till stor del med de asylsökandes berättelser. De ser och vill gärna möta det stora behovet av språkträning och samhällsinformation. Bibliotekarierna efterlyser också tydliga avgränsningar i vad som är deras uppdrag, eftersom behoven är så breda. De önskar sig också mer kunskap om de asylsökandes situation, kanske genom information och utbildning från exempelvis Migrationsverket, för att bättre kunna hjälpa till.
Carlos Rojas tipsade avslutningsvis om en kommande rapport från Swedish research, Flyktingbarometern, som kommer i sin helhet i oktober, där man kan läsa mer om flyktingars situation i Sverige.
De intervjuade uttryckte en hög förväntan på biblioteket som en plats där man kan börja lära sig svenska i väntan på SFI. Språkkaféer och andra liknande aktiviteter är väldigt omtyckta, men de asylsökande hade önskat sig ännu mer av samma sak. Fler fritidsaktiviteter, fler tillfällen att träna på svenskan och prata med svenskar. Också möjligheten att få prata om sin situation, att få tid med någon som lyssnar, är ett önskemål som uttrycks i intervjuerna. Det finns dessutom ett stort intresse av att lära känna sin stad och sitt nya land bättre.
– Någon sa att om vi ändå ska vänta på att få börja plugga och jobba, så kan vi ju passa på att turista nu, sa Carlos Rojas med ett leende.
Behovet av samhällsinformation på det egna modersmålet är enormt, likaså hjälp med översättning av olika papper och dokument.
De intervjuade bibliotekariernas svar överensstämmer till stor del med de asylsökandes berättelser. De ser och vill gärna möta det stora behovet av språkträning och samhällsinformation. Bibliotekarierna efterlyser också tydliga avgränsningar i vad som är deras uppdrag, eftersom behoven är så breda. De önskar sig också mer kunskap om de asylsökandes situation, kanske genom information och utbildning från exempelvis Migrationsverket, för att bättre kunna hjälpa till.
Carlos Rojas tipsade avslutningsvis om en kommande rapport från Swedish research, Flyktingbarometern, som kommer i sin helhet i oktober, där man kan läsa mer om flyktingars situation i Sverige.
Berättelser som engagerade
Det var en tydligt berörd skara bibliotekarier som strömmade ut ur den Blå Salongen i Hässleholms kulturhus.
– Man kan inte blunda för den här verkligheten. Och har man någonsin tvivlat på vad biblioteken kan göra för att hjälpa till, så stod det klart idag, sa Eva Göthe från Harlösa bibliotek på väg ut.
Det var en tydligt berörd skara bibliotekarier som strömmade ut ur den Blå Salongen i Hässleholms kulturhus.
– Man kan inte blunda för den här verkligheten. Och har man någonsin tvivlat på vad biblioteken kan göra för att hjälpa till, så stod det klart idag, sa Eva Göthe från Harlösa bibliotek på väg ut.
Det är första gången som biblioteken i Skåne Nordost arrangerar föreläsningar för biblioteken i hela Skåne, och det var ett efterfrågat tema.
– Biblioteken vill veta hur de bäst ska bidra till att de nyanlända får det bättre här, och det är en helt annan sak att få lyssna på någon som berättar på det här sättet, än att läsa om det, säger Helen Bengtsson från arrangörsgruppen, biblioteken i Skåne Nordost.
– Biblioteken vill veta hur de bäst ska bidra till att de nyanlända får det bättre här, och det är en helt annan sak att få lyssna på någon som berättar på det här sättet, än att läsa om det, säger Helen Bengtsson från arrangörsgruppen, biblioteken i Skåne Nordost.
 |
| Fika före föreläsningarna |
 |
| Omid Mahmoudi, verksamhetsledare Ensamkommandes förbund |
 |
| Börje Almqvist, fotograf och journalist, Afghanistankännare |
 |
| Carlos Rojas, Swedish research |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar