Biblioteken och yttrandefriheten - apropå Halmstadkonferensen

Det finns så otroligt många paralleller mellan arbetet på folkbibliotek och bra journalistik - det är något jag tänker ofta på som före detta journalist i biblioteksvärlden. Och det känns som om de parallellerna blir mer och mer aktuella för var dag som går.
(Jag går också och grunnar på hur lokaltidningsdöden ger biblioteket en ännu viktigare roll som lokal informations- och debatt-"hub". Mer om det en annan gång.)




Det är kanske också lite talande att biblioteksfrågorna i helgen tog stor plats i Sveriges Radios program Medierna, som enligt programförklaringen "skildrar och granskar det som sker i medierna i vid bemärkelse - allt från tv-trender till hotad yttrandefrihet..."
Inslaget Kremlkramande rapportering och spretiga bibliotekspolicys ger en sammanfattande ögonblicksbild av det som jag tror rör sig i många bibliotekariers medvetande just nu. Jag tror att det är lättare att vara journalist idag, än att vara bibliotekarie. En bit in i inslaget nämns faktiskt också Halmstadkonferensen.




Halmstadkonferensen ja.....Många jag pratade med efter torsdagens föreläsningar sa att det var den bästa konferensen de hade besökt på länge, eller till och med någonsin. Det var ett så aktuellt och engagerande program som tog upp frågorna om hur biblioteken kan tolka och kanske också i någon mån balansera uppdragen att verka för det demokratiska samhällets utveckling och bidra till fri åsiktsbildning. Den senaste tidens händelser kring exempelvis boken Massutmaning och tidskriften Nya tider visar att det är långtifrån enkelt att tolka bibliotekets uppdrag.
Begrepp och tankegångar som jag känner väl igen från den journalistiska vardagen dök upp. Anne Kristin Undlien, chef för folkbiblioteken i Kristiansand i Norge, pratade till exempel om bibliotekets oberoende redaktörsroll, om redaktionella val

Vi ska vara kloka specialister

Det var länge sedan jag började dagen med en papperstidning vid frukost. Om en timme börjar den årliga bibliotekschefskonferensen som anordnats av KB och jag har en lite tid över för att bläddra i dagens DN. På debattsidan talas varmt för mer digitaliseringskunnande. Många industrijobb försvinner och vi måste förbereda oss för framtidens jobb. Den mest efterfrågade kompetensen har personer som förenar ett yrkeskunnande med digitaliseringsskicklighet. Detta gäller inte endast för industriarbete, detta gäller i högsta grad också inom biblioteksverksamheten. Detta har funnits med i tankarna under dagen. Både Gunilla Herdenberg, Erik Fichtelius och Robert Darnton, professor emeritus i historia, tidigare chefsbibliotekarie för Harvard University Library betonar vikten av det digitala biblioteket vid sidan om det fysiska.

Bibliotek mot rasism

Bibliotek mot rasism

...är namnet på en kampanj just nu i Västernorrland. Under tre månader ska biblioteken i  bland annat arrangera föredrag, ge tips om litteratur inom ämnet och använda böcker om utanförskap i barnens sagostunder.
– Det är en kampanj som riktar sig både inåt i organisationen och utåt mot de som besöker våra bibliotek. Vi vill själva sätta fingret på våra fördomar eftersom vi alla bär på dem
säger bibliotekarien Lina Allard.

Idén är hämtad från HelGe-biblioteken i Gävleborgs län, som drev en liknande kampanj 2014.

Biblioteken har en viktig demokratisk roll, men kan ibland  ställas inför svåra dilemman då bibliotekets uppdrag att främja yttrandefrihet och samtidigt vara en plats där alla känner sig trygga och välkomna krockar (vi minns väl alla "Lilla hjärtat-debatten"?)

Litteratur X

Detta dilemma tar sig Stockholms stadsbibliotek an i projektet  Litteratur X genom lyfta fram äldre och samtida och ställa frågor kring rasism och rasisistiska stereotyper i litteraturen.

På våra hyllor finns mängder av böcker som upprör, oroar, skakar. Men det som gör biblioteket till så mycket mer än en samling böcker är att vi sätter böckerna i sammanhang, kopplar ihop och problematiserar, säger Katti Hoflin, nytillträdd stadsbibliotekarie i Stockholm i ett pressmeddelande.

– Biblioteken är yttrandefrihetens rum. Vi sorterar inte bort några böcker från våra hyllor på grund av otidsenliga värderingar. Men böckerna står inte ensamma. Vår bibliotekariekår har bred och djup kunskap för att kunna diskutera, rekommendera och kritisera litteraturen. När samhället är oroligt har biblioteken en särskilt viktig roll. Här ska man kunna vara trygg men också diskutera fritt. Ibland är de två svåra att förena.

Bibliotekens internationella manifest

Frågor kring bibliotekens uppdrag när det gäller mänskliga rättigheter och intellektuell frihet tydliggörs bland annat i skriften Bibliotekens internationella manifest, som vi bloggat om tidigare.

Bibliotekens internationella manifest

...är titeln på en skrift som Svensk biblioteksförening tagit fram i samarbete med Svenska Unescorådet. Där finns alla biblioteksmanifest samlade och vissa fall i ny svensk översättning.

Skriften uppmärksammades på en konferens i Stockholm häromveckan: Att leva och andas IFLA:s biblioteksmanifest.
Både skriften och konferensen pekar på bibliotekens viktiga roll för att ge alla människor fri tillgång till information, kunskap och kultur för att kunna använda sina demokratiska rättigheter att tänka, tala och skriva fritt.

Hur viktiga (och "farliga") bibliotek och böcker kan vara i situationer där demokrati och yttrandefrihet inte är självklara, illustrerades väldigt tydligt av Martin Schibbye. Under de 438 dagarna var isoleringen det värsta och rädslan att prata och därmed tänka fritt den största kränkningen. Så länge vi vågar använda ordet är det starkare än allt, sammanfattade Martin Schibbye.

Skriftens olika manifest, tex folkbiblioteksmanifestet och inte minst IFLAs etiska regler för  bibliotekarier och informationsspecialister kan användas som stöd för bibliotekens och bibliotekspersonalens viktiga demokratiska roll och underlag för diskussioner om dilemman kring exempelvis integritetsfrågor och informationsfrihet. Bibliotekskort till papperslösa är ett exempel på en aktuell fråga som lyftes under dagen och diskuterades med utgångspunkt från manifesten.

Läsandet eller boken?

På förra årets bokmässa ställdes en intressant fråga på ett av seminarierna jag bevakade: På den här mässan om tio år, kommer vi att prata om böcker eller kommer vi att prata om läsning? Min upplevelse av årets mässa är nog att läsningen och berättandet lyftes fram mer på årets mässa än förra årets. Även yttrandefriheten var i fokus på årets mässa, för oss biblioteksnördar kanske framför allt genom Svensk biblioteksförenings tema till försvar för det fria ordet.  Samtidigt är det kanske inte så konstigt att mycket fokus läggs på mediaformerna när de är under förändring, som ju är fallet nu och de senaste åren, frågan om e-böcker på bibliotek är ju ett typexempel.

När Litteraturutredningen presenterades som torsdagens första programpunkt var det i alla fall läsandet i allmänhet och barns och ungas minskade läsande och läskunnighet i synnerhet, som stod i fokus. Utredningens representanter räknade upp en rad olika åtgärder och stimulansförslag under rubriken Ett läslyft för Sverige. Litteraturutredningen sammanfattar sina förslag bland annat på DN debatt . Skolbibliotekens och undervisningens roll lyfts fram, liksom folkbildningens.

Jag saknade dock folkbibliotekens läsfrämjande roll i den muntliga presentationen, liksom de nya elektroniska medierna. Mellan raderna tycker jag det är tydligt att litteraturutredningens grundsyn är att litteratur = fysisk bok. Under seminariet framstod folkbiblioteken och e-böckerna som en särfråga, ett visserligen viktigt, men ändå ganska perifert problem, utan koppling till alla läsfrämjande insatser som nämndes. Synd, men kanske står det mer på litteraturutrdningens 600 sidor, som jag ännu inte har hunnit läsa. Lite ironiskt kanske, att man behöver ta sig igenom denna textmassa för att få veta vilka åtgärder som krävs för att folk ska läsa fler och längre texter.