tisdag 3 oktober 2017

Hur verkar man för det demokratiska samhällets utveckling?

Jag tror att alla som arbetar på bibliotek under den senaste tiden har funderat lite extra över demokrati, fri åsiktsbildning och yttrandefrihet. Ska man åka till Bokmässan när Nya Tider får ställa ut? Ska man köpa in Massutmaning av Tino Sanandaji? Vad innebär egentligen sommarens JO-beslut i fallen Botkyrka och Falköping för inköpsarbetet? Hur sjutton ska man resonera kring kontroversiella program på biblioteket? Ännu viktigare – hur gör man praktik av sina resonemang?
 
Att göra rätt
Alla ska vi följa Bibliotekslagen och ”verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning”, men hur vet man att man gör på rätt sätt? Man kanske till och med gör fel och så får det motsatt effekt, hemska tanke.
Det gäller inte bara biblioteken – utan offentligheten i stort. Plötsligt upptäcker man att man famlar bland argumenten och svajar åt än det ena, än det andra hållet – så känner i alla fall jag. Och det är då det blir riktigt intressant.

Region Skånes kulturförvaltning arrangerade den 27 september en dag om Kultur, yttrandefrihet och demokrati i Malmö, dit bland annat Skånes kulturchefer, kulturpolitiker och bibliotekschefer var inbjudna.
Där fick vi bland annat lyssna på Göran Rosenberg, författare och journalist. Hans föreläsning sammanfattas ganska så exakt i denna krönika om hoten mot yttrandefriheten i P1:s God morgon världen för några dagar sedan.
Även Lena Halldenius, professor i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet, dissekerade yttrandefriheten utifrån ett filosofiskt perspektiv och betonade det kollektiva ansvar som vi har för den rättighet som yttrandefriheten utgör.

Plocka fram lagtexter och styrdokument - och prata!
Och sedan, efter besök både på Bokmässan och den nya alternativa mässan Scener och samtal i Göteborg, så surrade de kloka citaten från bibliotekarier, bibliotekschefer, forskare, författare, journalister, jurister, politiker, företrädare för studieförbund och förläggare i huvudet på mig.
Det känns banalt att säga att diskussionen är målet i sig, men här är det faktiskt motiverat. Det finns mycket att lära av varandra - av hur andra yrkesgrupper inom det offentliga, och av hur journalister inom public service tacklar och tolkar sin uppgift. Det faktum att vi pratar om yttrandefriheten med varandra, plockar fram lagtexter, styrdokument och våra olika yrkens etiska regler och läser dem igen och igen med nya ögon, vad är då det om inte just att verka för demokratin? Kanske är det när vi slutar ifrågasätta oss själva som det blir farligt.
Johanna Hansson, utvecklingsledare för Almedalsbiblioteket och tidigare stadsbibliotekarie i Uppsala, sade under seminariet Att tillsammans ta ansvar för demokratin, arrangerat av Svensk biblioteksförening, apropå bibliotekens dilemman kring kontroversiell litteratur och programverksamhet:
- Det är långt kvar innan vi är samsynta och bekväma. De här frågorna behöver prövas och diskuteras. Det ska inte vara lätt. Men det är vårt jobb och det finns hjälp att få.
Johanna Hansson kommer till Region Skånes nätverksmöte för bibliotekschefer den 1 december med tema Folkbibliotekens demokratiuppdrag i praktiken. (Anmäl dig här).

Prisbelönt uppsats skildrar två perspektiv
Det utkristalliserar sig två olika förhållningssätt i debatten. Årets vinnare av Axiells pris för bästa B&I-uppsats, Skarpt läge – värderingar och vägval vid hantering av kontroversiella föredrag på bibliotek av Viktoria Reuterskiöld, sammanfattar dem på ett enkelt sätt, i bibliotekskontexten. Hon skriver om det ansvarstagande och det frihetliga perspektivet, och har intervjuat bibliotekschefer med erfarenhet av kontroversiell programverksamhet. De flesta av hennes informanter uttryckte åsikter från båda perspektiven.
”Till det frihetliga perspektivet räknades exempelvis stark betoning på bibliotekets ansvar att bidra till fri åsiktsbildning och åsikten att det inte är bibliotekens uppgift att skydda människor från kränkande budskap, liksom oro över att bortval av hänsyn till de som känner sig kränkta kan leda till att alltför mycket väljs bort. Till det ansvarstagande perspektivet räknades åsikten att andra värden kan väga tyngre än yttrandefrihet när det gäller biblioteksverksamhet – exempelvis jämlikhet, samt betoning på vikten av att alla besökare känner sig välkomna och inkluderade, liksom åsikten att biblioteken ska göra aktiva val av vilka medier och intressen som ska beredas plats. Val som bör göras med hänsyn till prioriterade grupper och det omgivande samhällets önskemål.” 
När Viktoria Reuterskiöld, efter en rejäl trumpetfanfar på Biblioteksscenen på Bokmässan i torsdags, fick frågan om vad som var hennes viktigaste slutsats i uppsatsen, så svarade hon ungefär:
- När jag inledde arbetet med uppsatsen så trodde jag att jag skulle ta reda på vilket perspektiv som var ”rätt”, men slutsatsen är att båda perspektiven väl går att motivera utifrån ett demokratiskt synsätt.

/ Tove Eriksson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar