Siffrornas vecka!

I veckan publicerade Svensk biblioteksförening nyckeltalen för folkbiblioteken i Skåne. Jag kommer ihåg publikationen på fikabordet i personalrummet från tiden jag jobbade på bibliotek. Rangordningen med andra bibliotek och jämförelser i tiden var ingången till rapporten. I år får vi välja ett annat angreppsätt eftersom Kungliga bibliotek har genomfört omfattande förändringar under 2014. Statistikinsamlingen bygger numera på en ny enkät med vissa förändringar av frågornas innehåll. Dessutom är det inte heller solklart om samtliga bibliotek har uppfattat innebörden av de nya variabler på exakt samma sätt.

Vi bör vara observanta för att svensk biblioteksförening har vid vissa nyckeltal använt sig av en annan skala som vid första anblicken ser likadan ut som i den förra rapporten.

Generellt kan man säga att lånesiffror i Skåne för 2014 är på ungefär samma nivå som i 2013, medan besökssiffrorna har ökat. Vi vet inte om detta beror på om att antalet aktiviteter som anordnas av biblioteket har ökat eller om att fler människor i Skåne besöker biblioteket. Förmodligen spelar båda faktorer en roll. Oavsett är detta verkligen en positiv utveckling.

I samtal med bibliotek hör man ofta att biblioteken lånesiffror för barn ökar. Vi kan tyvärr inte jämföra årets siffror för barnutlån och barnmedia med fjol eftersom KB har definierat ett annat åldersintervall för barn och unga. Föregående år har man hanterat åldersintervall 0-14 år medan 0-17 år gäller från och med i år.

Antal biblioteksdatorer per 100.000 invånare kan man inte heller jämföra med föregående åren eftersom KB från och med 2014 har preciserat vilka datorer som ska ingå. Det hade varit intressant att jämföra de här siffrorna med de siffrorna som publicerades häromveckan i Svenskarna och internet 2015.  År 2015 har 93 % av svenska befolkning har tillgång till internet och 91% använder internet. 90% av svenska befolkningen har bredband och 97 procent en mobiltelefon. När så många har tillgång till internet kan man undra sig hur bibliotekets publika datorer används. Kanske är det så att platsen är viktigare och roligare än själva dator.

Nyckeltalen ger upphov till flera frågor och ger endast en fragmentarisk bild av en omfattande verksamhet. Diskussionen kring hur vi mäter bibliotekets kvalitativa insatser förs inom olika forum i landet. T.ex. har vi i Skåne sedan augusti en referensgrupp statistik som arbetar med frågorna.

 

Kod-Knäckarna i Skåne

Jag kommer precis från ett möte med Louise Belfrage och Lotti Fred som är i Skåne och marknadsför ideella förening Kod-Knäckarna. De har med medel från Allmänna arvsfonden fått medel att sprida sitt material till alla föräldrar i Sverige men med särskilt fokus på Malmö, Göteborg och Stockholm.

Varför startades Kod-Knäckarna?

Kod-Knäckarna startades 2004 av Louise Belfrage och Suzanne Heimdal, båda föräldrar till barn med läs- och skrivsvårigheter, samt speciallärare Eva Sjölund. Deras erfarenhet var att de flesta föräldrar både vill och kan hjälpa sina barn, men att det saknades lättillgänglig och anpassad information om hur man bäst går tillväga.


En viktig del i föreningens projekt har därför varit att ta fram information som särskilt riktar sig till föräldrar. Detta har senare kompletterats med fortbildningsinsatser för lärare, samt informations- och utbildningsmaterial till föräldrar med annat modersmål än svenska.

Kod-Knäckarna har tagit fram ett material som vänder sig till alla barn. Det materialet heter Hitta språket! Prata, lek och läs med ditt barn 0-5 år, En film till föräldrar om småbarns språkutveckling 0–5 år som finns översatt till fem språk arabiska, engelska, persiska, somaliska, sorani/kurdiska.

Författarbesök på biblioteken i Skåne

Kultur Skåne har påbörjat en kartläggning av litteraturen som konstform för att se närmare på den litterära infrastrukturen i regionen, hur villkoren ser ut för författare och vilka verksamheter, mötesplatser och nätverk som finns. Kartläggningen kommer att presenteras för kulturnämnden i början av 2016. Planen är att denna ska fungera som ett underlag för det fortsatta arbetet med litteraturen som konstform, men också ligga till grund för mer omfattande fördjupningar av litteraturens plats och villkor i Skåne.

Under hösten har en enkät skickats ut till samtliga bibliotekschefer i Skåne för att få en bild av hur folkbiblioteken arbetar med författarbesök. Det vi ville veta var vilka författare som kommit på författarbesök under 2014, hur de blivit kontaktade samt om biblioteken har riktlinjer för författararvodering.

22 av 33 kommuner har svarat. Vissa har skickat ett samlat svar för huvudbibliotek och filialer, andra låtit varje bibliotek svara var för sig. Författarbokningarna omfattar utöver besök på biblioteket också evenemang som Bokens dag eller Kulturnatten, författarprogram såväl som med som utan inträde. Författarbesök för barn & unga som genomförts i samarbete med skolan har inte tagits med i sammanställningen.

Hos de bibliotek som svarat har det arrangerats mer än 170 författarbesök under 2014. Motsvarande siffra är 293 i  KB:s Biblioteksstatistik 2014 för Skåne ("Aktivitet där en författare deltar eller föreläser eller läser sina egna eller andras verk”) varav 48 riktade till barn/unga.

Det är stor spridning bland författarna; endast ett tjugotal har gjort författarbesök på mer än ett bibliotek medan ungefär hälften av författarna har gjort ett besök. Merparten av författarna är aktuella med ny bok eller är lokalt kända. Fördelningen är jämställd, av 126 namngivna författare var 62 kvinnor och 64 män. Däremot är det få med annan bakgrund än svensk.

Många bibliotek tar kontakt direkt genom förlag eller författarens webbsida. Författarcentrum Syds kontaktförmedling används också av många, men inte om biblioteken på egen hand kan nå författaren. Alla författare finns inte heller representerade genom Författarcentrum. Författarbesök kan arrangeras i samarbete med andra föreningar eller bildningsförbund som då sköter bokningarna. Vissa bibliotek har blivit kontaktade av författaren själv.

Få bibliotek har egna riktlinjer för arvodering. De flesta är medvetna om och följer Sveriges Författarförbunds rekommendationer men det är också vanligt att låta författaren ange sitt pris. Många författare följer SFF men kan också ange högre eller lägre arvode. Hur biblioteken förhåller sig till detta varierar. Med hänvisning till budget är det vanligt att välja det lägre arvodet för att ge utrymme för fler programpunkter. Budgetramarna är avgörande men hur biblioteken väljer att hantera kostnader och lägga upp aktiviteter skiljer sig åt.

Sammanfattningsvis visar enkätundersökningen på ett omfattande program av författarbesök på de skånska folkbiblioteken. Bokningarna görs på det sätt som upplevs som enklast, i direkt kontakt med författaren om biblioteken har den möjligheten, i annat fall genom Författarcentrums förmedling eller andra kontaktvägar. Oavsett hur bokningen har gått till är SFF:s rekommendationer för arvode välkända och många bibliotek har dem som riktlinje. Författarnas egna angivna ersättningar varierar och det är slutligen i överenskommelse med författaren som arvodet avgörs. Budgeten är för många bibliotek liten och prioriteringar måste göras.

Vissa svar var korta men många har förklarat hur man arbetar och resonerar kring de här frågorna och förtydligat förutsättningar och prioriteringar. Tillsammans ger de en fingervisning om hur det ser ut i de olika kommunerna och hur man på folkbiblioteken arbetar med författarbesök. För er som inte svarat på enkäten går det fortfarande bra att komplettera med era uppgifter till karin.ohrt@skane.se.

Ann Dinesson 

praktikant Kultur Skåne

Biblioteken och människor på flykt

Flera tusen vuxna, familjer och ensamkommande barn och unga söker asyl i Sverige varje vecka. De flesta flyr från krig och svåra förhållanden i Syrien, Afghanistan, Irak och Eritrea. Kommuner och landsting i Sverige gör sitt yttersta för att ge de asylsökande ett bra mottagande.

Vad spelar biblioteken för roll i denna situation? Och vad kan biblioteken bidra med, på kort och låg sikt? Efter en allmän förfrågan till folkbiblioteken i Skåne kan vi konstatera att biblioteken gör ganska mycket. Här är några exempel:

• anordnar en dag då frivilligorganisationer kan komma och informera samtidigt som invånarna kan få en väg in i frivilligarbetet (man ser det som ett bra tillfälle för biblioteket som har plats/kanaler/teknik för ett sådant möte och det finns ett behov att få hjälpa till hos allmänheten)
• har lyft ut kommunala datorer till asylboenden för att ge dem tillgång till språkdatabaser 
• justerar öppettider på de filialer som ligger närmaste boendena för att skapa utrymme för de nyanlända att nyttja bibliotekets resurser 
• lägger om rutten för bokbussarnas turer för att kunna köra till flyktingboenden och ser över hur bokbussen kan stärka flyktingboenden
• samarbetar med studieförbunden kring att skapa aktiveringstillfällen och utbildningar
• arbetar för att förbättra utbud av böcker på andra språk och förstärka skyltning/service kring detta
• språkcaféer , läxhjälp och sagostunder på olika språk (ofta tillsammans med studieförbund och frivilligorganisationer)
• bokprat och bokcirklar med SFI
• så kallade ungdomsguider en eller ett par kvällar i veckan (gymnasister med annat modersmål som kan lotsa besökarna i biblioteket) 
• Bokstart-projektet i Landskrona 
• posters med ”Refugees welcome” att ha i biblioteket

Finns det fler goda exempel? Berätta gärna om det i kommentarsfältet.

Med anledning av den aktuella flyktingsituationen kommer Kultur Skåne också att bjuda in aktörer från bibliotek, kulturarv och idéburen sektor till ett seminarium den 7 december för att tillsammans skapa en bild av vad som redan görs och utbyta erfarenheter. Det är också ett tillfälle för att identifiera de behov som finns i kommunerna i Skåne för att jobba vidare med dessa frågor.

Mer information om seminariet kommer läggas upp i kalendariet på Kultur Skånes hemsida inom kort.

Delandets paradox

Det är fredag eftermiddag och jag sitter på tåget hem från KOHA konferensen i Halmstad. Jag bär med mig ny kunskap och inspiration. Lite förvånad faktiskt för ärligt talat är mina erfarenheter och min kunskap kring KOHA försumbar och därför hade jag inga förväntningar inför dagens konferens. Jag hade inte heller funderat om KOHA är ett bra eller ett dåligt alternativ för folkbibliotek.

Kortfattad är KOHA ett fritt bibliotekssystem, en så kallad open source system, som startade i 1999 i Nya Zealand. Alla bibliotek och organisationer som använder sig av KOHA bidrar i utveckling av systemet. Bibliotek och organisationer världen över delar på kunskap och utvecklar tillsammans det bibliotekssystemet, precis på det sättet man önskar sig. Helt oberoende från kommersiella aktörer. Även om KOHA redan har funnits sedan 1999 känns det mer angelägen i 2015 att fundera kring KOHA.

I år fick The Oxford English Dictionary en ny term sharing economy.  Tradera, airbnb, carsharing couchsurfing, blocket, crowdfunding är några exempel på delandet som kännetecknas dagens samhälle. Hyra, låna, bytta, ge, dela är möjliga former av handel som kan åstadkomma mellan människor tack vara vårt internet som ger oss möjligheten att komma i kontakt med varandra. Produkten som inte används av ägaren kan användas gratis, mot betalning eller i utbytte mot någonting annat. En bil som står på parkeringen, en bormaskin i redskapslåda, ett hus som står tomt under semestertid, användas av någon annan än ägare. Tillgång till har blivit viktigare än att äga. Tillit är en viktig förutsättning för sådana transaktionerna. Principerna är gamla och traditionella och har alltid genomsyrat vår biblioteksverksamhet. Den moderna delekonomin har dock ytterligare påverkat biblioteksverksamheten. Men det meröppna biblioteket, utlån av verktyg, festkläder, symaskiner, paraplyer är egentligen inga stora förändringar för en bibliotekarier som vet inte något annat än att det går att låna ut.
Under lunch pratar jag med några bibliotekarier, nyfiken vad de tycker. Djupt innerst är jag glad att jag inte är systembibliotekarie längre som på ett eller annat sätt ska vara delaktig i ett beslut KOHA ja/nej. När jag pratar med bibliotekarier, tänker jag i samma banar, det här låter ju väldigt inspirerande och bra, men……….

Svaren låter bekanta. Det är ungefär samma svar när vi pratar om vi ska vara med i Libris ja eller nej. Alla är vi nog övertygande om att vi ska ha en nationell katalog och de allra flesta av oss anser att Libris är den ingången till en sådan katalog. Men vi är inte alla lika övertygande när och hur vi ska släppa våra egna kataloger och bli en del av LIBRIS.
I Skåne har sammanslagningar av katalog och bibliotekssystem varit förutsättning för att kunna dela på resurserna. ”Alla får och alla ger” är mottot. Biblioteken inom de delregionala samarbetena dela på kunskap, erfarenheter, kompetens och tillsammans har biblioteken utvecklat gemensamma webbportaler, skrivit gemensamma ansökningar, gjord gemensamma kompetensinsatser m.m. Jag tror att de flesta tycker nog att vinsterna har varit större än förlusterna.

Steget till ett national delande av katalogposter och kanske till och med ett internationellt delande av bibliotekssystem verkar i detta avseende logiskt. Fördelarna med en national bibliotekskatalog är uppenbara. Vi äger vår egna katalogposter, oberoende ställning, på sikt minskade kostnader och på köpet en vittförgrenad professionellt nätverk där alla typer av bibliotek är involverade.

Fördelarna med ett eget internationellt bibliotekssystem är lika givna. En oberoende ställning i en kommersiell värld, på sikt minskade kostnader, vi kan anpassa systemet precis som vi vill och när vi vill och dessutom ett världsomspännande nätverk. När jag tänker på mitt arbete med mångspråk på bibliotek blir jag helt uppfyllt av tanken vilka möjligheter ett sådant nätverk skulle kunna ge till vårt mångspråksarbete. På Hylte bibliotek kan t.ex. låntagare som. pratar arabiska söka, låna och reservera i bibliotekets katalog på sitt eget språk. Och det som är ännu mer fantastiskt är att Hylte bibliotek har inte behövt anlita en arabisk översättare, det var ju helt enkelt en funktion i KOHA bibliotekssystem, utvecklat av kollegor med arabiska som modersmål.

Tillit är en av de viktigaste, om inte den viktigaste förutsättningen för att dela. Jag tror inte att det finns en brist på tillit när det gäller kollegornas kompetens och professionalitet. Inom bibliotekskåren finns det mycket kunskap, kompetens, erfarenhet och en vilja att dela! Vad är i så fall den största stötestenen för att delta i de delande samarbetena på nationell och internationell plan.

Vår bibliotekskatalog och vårt bibliotekssystem är våra mest viktiga verktyg för att kunna dela våra resurser med andra, varandra och omvärlden. Att bygga in en osäkerhet i just den här delen av verksamhet känns läskigt. Paradoxalt är det just det här (inter)nationella delandet som kan äventyras vårt eget delande med vår egen omvärld.

 

 

   

 

Regionala biblioteksrådet 10/9

För en dryg månad sedan träffades regionala biblioteksrådet, på Helsingborgs stadsbibliotek.

På dagordningen stod bland annat hearing om kurslitteratur, och barn och unga som prioriterad målgrupp:

Regionala rådet beslutade bland annat att arrangera en hearing kring kurslitteratur i februari 2016. Syftet med hearingen är att lyfta olika perspektiv (skol- även Komvux, folk- och högskole-/universitetsbiblioteks) på kurslitteraturfrågan. Frågan har ju också ett nationellt perspektiv, inte minst i och med det nyss påbörjade arbetet med nationell biblioteksstrategi. En arbetsgrupp med Annelien van der Tang Eliasson, Kultur Skåne som sammankallande har tillsatts för att planera hearingen.

Rådet hade också en uppföljande diskussion kring temat barn och unga som prioriterad målgrupp som ju också var i fokus på folkbibliotekschefsmötet 28/8. Regionala rådet ska arbeta med strategiskt viktiga utvecklingsfrågor och hur olika bibliotekstyper kan samverka. En sådan fråga är hur biblioteken kan/ska arbeta kring prioriterade målgrupper och därför är barn- och unga-frågan relevant även för biblioteksrådet, till exempel kopplingen till biblioteksplaner. När det gäller sjukhusbiblioteken kan en fråga för en regional biblioteksplan vara hur folk- och sjukhusbiblioteken i Skåne kan samarbeta kring målgruppen. En annan viktig grupp när det gäller frågor kring barn och unga är Duo-gruppen  vars syfte är att koppla barnbiblioteksfrågor till bibliotekens strategiska utvecklingsarbete. Duo-gruppen kommer framöver att diskutera hur vi arbetar vidare med barn och unga-frågorna.

Några aktuella frågor som också avhandlades:

Regionala kulturplanen - remissomgången kring den nya regionala kulturplanen är just avslutad och vi kan konstatera att biblioteksfrågorna står högt på kommunernas agenda. Synpunkter som kommit fram i remissvaren är bland annat skillnaden mellan små och stora kommuner, det regionala mediesamarbetet och skolbiblioteksfrågan. Det är också intressant att flera aktörer inom andra konst- och kulturområden lyfter fram biblioteken som strategiska samarbetspartners. Region Skånes kulturnämnd tog beslut om ny regional kulturplan i oktober, Regionfullmäktige tar beslut i november och Kulturrådet får den i december då den utgör underlag för fördelning av de statliga medlen inom kultursamverkansmodellen.

Regional biblioteksplan - Enligt remissversionen av den regionala kulturplanen utgör kulturplanen för den del som rör regional biblioteksverksamhet också Region Skånes biblioteksplan. En samlad plan för alla Region Skånes biblioteksverksamheter (regional biblioteksverksamhet samt sjukhusbiblioteken) är också önskvärd, menar rådet.

Nationell biblioteksstrategi - Tidigt i somras togs beslutet att en nationell biblioteksstrategi ska tas fram. Kungliga biblioteket har fått regeringens uppdrag att samordna arbetet. som precis påbörjats och ska vara klart 2019. Viktiga frågor att skicka med till strategiarbetet är bland annat: läsfrämjande, arbetet med prioriterade grupper, digitala klyftan och hur vi ska samverka inom hela biblioteksområdet.

Eftersom vi var i Helsingborg var vi förstås också nyfikna på aktuella frågor för Helsingborgs bibliotek. Catharina berättade bland annat om den gemensamma resan som all personal Helsingborgs bibliotek gör, med utgångspunkt ifrån Helsingborgs stads vision, Helsingborg 2035. Det innebär bland annat medarbetar- och ledarskapsutbildningar, värdegrundsarbete, omvärldsspaning och just nu en större organisationsförändring.

Nästa möte i regionala biblioteksrådet är 25/11 kl 13-16 på LUX i Lund, då bland annat en överblick över aktuell relevant forskning står på agendan.