Förutom seminariet om folkbildningens roll i de regionala kulturplanerna var jag på en rad olika seminarier under mina fyra dagar på Almedalen. Givetvis bevakade jag vårt eget seminarium som handlade om talangutveckling inom film och rörlig bild. Svenska filminstitutet släppte där också nyheten att de kommer att satsa nya miljoner på att stödja unga filmare med nya möjligheter att producera film.
Under tisdagen höll Svenska Institutet, Norden m.fl. i ett seminarium om kreativa näringar. Ett ministertätt seminarium där både de danska och svenska kulturministrarna och den svenska handelsministern deltog. Överhuvudtaget var just kreativitet och innovation två återkommande teman under veckan.
Onsdagen inledde jag med att besöka Stockholms Akademiska Forums seminarium ”Varför är konstnärliga högskolor viktiga för en stads attraktivitet?” med Stockholm som exempel. En intressant ansats, men med just fokus på Stockholm och i stort sätt ingen utblick från huvudstaden.
Sedan gick jag för att lyssna på hur långt Framtidskommissionen hade kommit med sitt arbete att identifiera kommande utmaningar. Trots ett långt framtidsperspektiv, år 2020 och 2050, tycker jag att de två seminarierna som jag lyssnade på handlade ganska mycket om nutid. Det första seminariet jag lyssnade på skulle handla om ”Bor alla i stan i framtidens Sverige?” Men något riktigt svar på den frågan kom inte. Det andra hade titeln ”Passion och innovation i framtidens Sverige” och handlade om att Sverige i olika rankingar ofta hamnar i topp när det handlar om kreativitet och innovation. En anledning till att det är så menade man beror på att vi lever i ett tolerant samhälle. Om skolan hämmar eller bejakar kreativitet hade man dock olika uppfattningar om i panelen. För att Sverige ska fortsätta att vara innovativt krävs dock långsiktighet i hur man ska stödja framförallt små bolag och att man behöver peka ut särskilda områden att jobba inom. Se hela seminariet här.
En allmän reflektion är att många av av seminarierna som jag var på samlade en ganska homogen och redan insatt publik. Dessutom hade paneldeltagarna ofta en alltför lika ståndpunkt och snarare bekräftade än utmanade varandra. Någon riktig spänst i debatterna blev det därför inte på dessa seminarier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar