Rapporten bygger på intervjuer som Folkbildningsrådet har haft med ett antal företrädare för de 5 pilotregionerna (för kultursamverkansmodellen).
De frågeställningar som man har ställt sig i studien är:
- Hur presenteras folkbildningen i de regionala kulturplanerna?
- Och hur har arbetet med att ta fram kulturplanerna gått till?
Eva Åström presenterade några reflektioner från studien:
Folkbildningen finns beskriven i planerna, men de beskrivs i generella ordalag. I kulturplanerna är folkbildning oftast samma sak som studieförbund och inte särskilt mycket om folkhögskolorna. Folkbildningen står för infrastrukturen, snarare än är egna organisationer med egen verksamhet. Det finns ingen övergripande strategi för folkbildning i regionerna; det är antingen kultur eller utbildning.
Efter detta diskuterade folkbildningsrepresentanter och politiker själva kulturplanearbetet. Båda parter konstaterade att dialogen kunde ha varit bättre, men att en del av orsaken är att det var ett nytt system. Det gemensamma ansvaret för dialogen diskuterades dock också.
Folkbildningen behöver bli bättre på att berätta vad man gör gick också som en röd tråd genom seminariet. Eller för att citera Tomas Fribergs inledning: "Folkbildningen är hyggligt dåliga på att marknadsföra sig".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar