Att inse att alla på ett bibliotek möter barn, inte bara personalen på barnavdelningen

I en artikel om glappet mellan styrdokument och praktik just när det gäller barn som prioriterad grupp funderar Pia Borrman på saker som alla bibliotek kan göra. Läs mer i Länsnytt nr 4,  Regionbibliotek Stockholms temanummer om barn.
Läs också vad Litteraturutredningen och den tillhörande forskningsantologin skriver om barn och unga.
På Island med både hög läsförståelse och datoranvändning (tvärtemot övriga världen där hög datoranvändning inte verkar bidra till bättre läsförmåga) menar pedagogen Brynhildur Þórarinsdóttir att att vi måste
lära oss av de barn som verkligen gillar att läsa vad det är som är avgörande!
”If we only tell them again and again that no kids read anymore - they are never going to become readers.”

Barnen i planerna 2012 är en kartläggning från Kungliga biblioteket av hur de kommunala biblioteksplanerna utformar biblioteksverksamheten för barn och unga. Att barn och unga är en prioriterad målgrupp för landets bibliotek är inget som märks i de flesta kommuners biblioteksplan (fortfarande saknas politiskt antagna planer i två av tio kommuner). Hela rapporten

Att läsa är också en sport är en utställning som vill locka läsovana ungdomar och lyfta läsande manliga förebilder

Gävle stadsbibliotek marknadsför talböcker på gigantiska affischer i gaturummet till nya unga låntagare - ur senaste nr av TPBs tidskrift Bibliotek för alla.

Om censur på bibliotek och skolor i USA och om debatten i Sverige kan man läsa i en intressant artikel i vårboksnumret av Svensk bokhandel (jag kan inte länka eftersom nätupplagan bara är tillgänglig för prenumeranter).

Från Svenska Barnboksinstitutet
Artiklarna i Barnbokens tema om Sven Wernström finns nu tillgängliga på Barnbokens webbplats . Där har forskarna Maria Andersson, Tommy Gustafsson, Olga Holownia och Jerry Määttä skrivit om Wernströms författarskap ur olika perspektiv, med introduktion av Björn Sundmark. Fler artiklar kommer att läggas till dessa framöver. Sbi samlar även information om temasatsningarna kring svenska författarskap på institutets webbplats: .

Nu har Litteraturutredningen skickats ut på remiss

Vi har ju redan tidigare skrivit om Litteraturutredningen här på bloggen, men nu är Läsandets kultur (SOU 2012:65) utskickad på remiss till 167 remissinstanser. Region Skåne och regionbiblioteket är en av dessa. Senast den 1 mars 2013 ska yttrandet lämnas in.

De kommuner i Skåne som fått utredningen på remiss är Hässleholm, Malmö och Svedala. Övriga remissinstanser i Skåne är: Seriefrämjandet, Föreningen Litteraturhus Lund och Mediaverkstaden i Malmö. På riks/nationell nivå har alla studieförbunden fått utredningen bl.a.

På nästa bibliotekschefsmöte, den 12 december i Hässleholm, har vi litteraturtema och kommer förstås att passa på att ta in synpunkter kring Litteraturutredningen från kommunerna då.

Läsandet eller boken?

På förra årets bokmässa ställdes en intressant fråga på ett av seminarierna jag bevakade: På den här mässan om tio år, kommer vi att prata om böcker eller kommer vi att prata om läsning? Min upplevelse av årets mässa är nog att läsningen och berättandet lyftes fram mer på årets mässa än förra årets. Även yttrandefriheten var i fokus på årets mässa, för oss biblioteksnördar kanske framför allt genom Svensk biblioteksförenings tema till försvar för det fria ordet.  Samtidigt är det kanske inte så konstigt att mycket fokus läggs på mediaformerna när de är under förändring, som ju är fallet nu och de senaste åren, frågan om e-böcker på bibliotek är ju ett typexempel.

När Litteraturutredningen presenterades som torsdagens första programpunkt var det i alla fall läsandet i allmänhet och barns och ungas minskade läsande och läskunnighet i synnerhet, som stod i fokus. Utredningens representanter räknade upp en rad olika åtgärder och stimulansförslag under rubriken Ett läslyft för Sverige. Litteraturutredningen sammanfattar sina förslag bland annat på DN debatt . Skolbibliotekens och undervisningens roll lyfts fram, liksom folkbildningens.

Jag saknade dock folkbibliotekens läsfrämjande roll i den muntliga presentationen, liksom de nya elektroniska medierna. Mellan raderna tycker jag det är tydligt att litteraturutredningens grundsyn är att litteratur = fysisk bok. Under seminariet framstod folkbiblioteken och e-böckerna som en särfråga, ett visserligen viktigt, men ändå ganska perifert problem, utan koppling till alla läsfrämjande insatser som nämndes. Synd, men kanske står det mer på litteraturutrdningens 600 sidor, som jag ännu inte har hunnit läsa. Lite ironiskt kanske, att man behöver ta sig igenom denna textmassa för att få veta vilka åtgärder som krävs för att folk ska läsa fler och längre texter.

E-boken - på biblioteket för att stanna

E-boken - på biblioteket för att stanna,  var titeln på DIK:s och Svensk biblioteksförenings seminarium i Almedalen, igår 5/7. Seminariet direktsändes via Bambuser och kan också ses i efterhand här: http://bambuser.com/v/2804052 Seminariet kommenteras på Twitter på bland annat hashtaggarna #sacoalm  #DIKalmedalen.

Både påståendet E-boken - på biblioteken för att stanna, eller frågeställningen när någon råkade höra fel: E´ boken på biblioteket för att stanna? belystes i samtalet där Madeleine Sjöstedt, ordförande, SKL:s kulturberedning och kulturborgarråd i Stockholm; Gunilla Herdenberg, riksbibliotekarie, Kungliga biblioteket; Jakob Kihlberg, sekreterare, Litteraturutredningen; Niclas Lindberg, generalsekreterare, Svensk Biblioteksförening samt moderatorn Birgitta Rydell, förbundsdirektör på DIK, deltog. Det kom också flera intressanta inspel från publiken, bland annat från förlagen, som tyvärr saknades i panelen.

Trots att det varit ett otal paneldebatter och diskussioner kring e-böcker och bibliotek erbjöd seminariet faktiskt en del nyheter och aha-upplevelser. Diskussionen visade på ett tydligt, men ändå nyanserat sätt att det finns olika sidor i frågan om e-böcker på bibliotek. Det blev också tydligt att frågan är komplex och politiskt laddad.  Så här försökte vi smmanfatta våra reflektioner efter seminariet:

Här är några exempel från samtalet där olika perspektiv blev tydliga:

Niclas Lindberg menade att e-böcker är ett medium bland alla andra och bibliotekets grunduppdrag att förmedla litteratur är detsamma. Jacob Kihlberg hävdade å andra sidan att e-medierna innebär nya vanor, affärsmodeller och förutsättningar och att det fortfarande är svårt att överblicka konsekvenserna av digitaliseringen.

Panelen var överens om bibliotekens viktiga demokratiska roll att erbjuda jämlik tillgång till kunskap och information, men hade olika tankar om hur man ska/kan lösa till exempel de ekonomiska eller avtalsmässiga problemen. Niclas Lindberg spetsade till frågan om vem som egentligen betalar biblioteksersättningen och menade att staten skyfflar över kostnaderna för biblioteksersättning för e-böcker på kommunerna. Vilken blir statens roll när det gäller e-böcker och utmaningen att hitta betalningsmodeller som fungerar för folkbiblioteken? Jacob Kihlberg och litteraturutredningen menar att erfarenheterna från forskningsbibliotekens hantering av e-medier är viktiga, medan Gunilla Herdenberg var tveksam om de erfarenheterna rakt av går att använda för folkbiblioteksområdet. Hon menar istället att politiken behöver gripa in och jämför med 40-talets bokutredning som skapade biblioteksersättningen.

En annan motsättning som blev tydlig var frågan om biblioteket driver på eller förstör e-boksmarknaden. Enligt statistiken från Förläggareföreningen svarar biblioteken för 90 % av den totala e-boksförsäljningen i Sverige, och är därmed en betydande del av den svenska e-boksmarknaden. Erik Fichtelius, UR,  jämförde med public service som också tillgängliggör gratis och därmed stör den komersiella marknaden och att UR betalar mycket pengar för att lösa detta genom avtal. Både Jacob Kihlberg och Förläggareföreningens vd Kristina Ahlinder menade att biblioteken måste vänta tills förlagen hunnit hitta fungerande affärsmodeller för e-böcker i Sverige. Men man kan också hävda att biblioteken driver e-boksmarknaden. Anna Troberg, Piratpartiet fanns bland åhörarna och menade att bibliotek är en förutsättning för bokmarknaden och fostrar bokälskare som köper böcker och Lina Svanbrink från Lindängens bibliotek kommenterade på Twitter att det är bibliotekets arbete med marknadsföring och utbildning kring e-böcker som skapar eboksläsare.
 Niclas Lindberg gav uttryck för den frustration som finns bland biblioteken i e-boksfrågan när han avslutade med att säga att biblitoken måste vara med när e-bokståget går, medan Jacob Kihlbergs avslutande uppmaning till biblioteken var att ligga lågt och se hur e-boksmarknaden utvecklas.

Trots alla de här olika åsikterna tyckte alla i panelen att e-böcker har en självklar plats på biblioteken, men frågan är komplex. Ett sätt att angripa den är att samtala med varandra, avslutade Madeleine Sjöstedt, som också berättade att SKL kommer att prioritera e-boksfrågan 2013.

Det är intressant att frågan om e-böcker på bibliotek har blivit politisk, frågan kom till exempel upp när Kulturnytt intervjuade socialdemokraternas kulturpolitiska talesperson Gunilla Carlsson i morse. Vi tror dock att det finns en fara i att debatten om e-böcker på bibliotek lägger alltför mycket fokus på bibliotekets litteraturförmedlande roll. Under Almedalseminariet återkom Niclas Lindberg flera gånger till att bibliotekens grunduppdrag är tillgängliggörande av litteratur, och att strukturen för e-böcker via biblioteken idag försvårar det uppdraget. Svensk biblioteksförenings annonskampanj trycker också på problemet att biblioteken inte själva kan göra urvalet när det gäller e-böcker. Det är synd om bibliotekets uppdrag på det här viset begränsas till enbart litteraturförmedling. Även vissa formuleringar i förslaget till ny bibliotekslag , snävar på ett olyckligt sätt in bibliotekets uppdrag för mycket, exempelvis i §2 Biblioteken ska främja läsning och tillgång till litteratur. BBM jobbar just nu med kulturnämndens remissvar och vill där trycka mer på att bibliotekens roll är att förmedla kunskap, information och kultur såväl som att främja den fria åsiktsbildningen.

Vi på Kultur Skåne funderar vidare kring vår regionala roll i frågan om e-böcker på bibliotek, tillsammans med referensgruppen, mer konkret i form av tänkbara teman för de regionala (kompetensutvecklings)insatser som vi planerar till hösten (bilden till vänster).

/Annelie och Kristina

Halmstadkonferensen: Litteraturutredningen

Under rubriken Förmågan att läsa sviktar – vad kan vi göra åt det? berättade Tomas Lidman, Annina Rabe och Isak Reichel om Litteraturutredningen. Litteraturutredningen arbetar utifrån flera olika spår. De läsfrämjande insatserna är kanske det viktigaste spåret, men man har också ägnat sig åt de litterära upphovsmännens villkor, bok- och tidsskriftsmarknaden mm.

Man kom fram till att man borde basera sina slutsatser i mer evidensbaserad kunskap. Därför togs en forskningsantologin Läsarnas marknad, marknadens läsare fram. Antologin tar bland annat upp tendenser i läsandet, till exempel:

• Unga vuxnas läsande sjunker
• Vuxna män läser lite.
• Läsning av facklitteratur sjunker bland barn och unga, medan läsning av skönlitteratur faktiskt har ökat på 15 års sikt.
• Totalt lägger unga mindre tid på läsandet idag än för 20 år sedan, vilket inte är så konstigt med tanke på det större medieutbudet idag (tex Internet)
• De som använder Internet mycket läser lite

Vi blev lite irriterade över att man inom litteraturutredningen bara ställer läsande mot Internet-användande och oroas över att läsandet minskar och Internet-användandet ökar, utan att ställa frågor som till exemepel:
Vad gör man på Internet - läser man till exempel faktatexter, vilket skulle kunna förklara det minskade fackboksläsandet. Även ett djupare resonemang kring Media litteracy vore bra.

Man menar från litteraturutredningen att för att bli en god läsare, att kunna förstå en avancerad text och  räcker det inte att läsa på Internet, då behöver man läsa skönlitteratur. Det läsfrämjande arbetet bland barn är därför väldigt viktigt. Insatser bör sättas in tidigt! Skolan och biblioteken och samarbetet dem emellan är därför väldigt viktiga.

När det gäller frågan om E-böcker på bibliotek menar litteraturutredningen att det är viktigt att folkbibliotekn tillhandahåller e-resurser. E-boken är att betrakta som en tjänst, i en digital värld finns inga exemplar som fritt kan spridas och därför behövs en ny modell för det skyddade materialet. Forskningsbibliotekens modell som ju ändå fungerar kan dock inte överföras direkt till folkbiblioteksområdet. Folkbibliotkeen behöver samordna sin upphandling för att vara en stark föhandlingspart. SKL med hjälp av KB är kanske rätt samordnare, menar litteraturutredningen.

Teaser av Litteraturutredningen

Det uppstår en spänd förväntan i publiken när de som står där framme på scenen äntligen fått ihop micar, bord och placeringar. Nej vänta, ett glas vatten också. Nu då! Under trekvart diskuterar följande panel boken och läsandets tillstånd - Tomas Lidman, litteraturutredningens ordförande, Ulla Carlsson, professor och ordförande Nordicom, Ann Steiner, lektor i litteraturvetenskap samt förlags- och bokmarknadskunskap vid Lunds universitet, Tore Slaata, professor vid Institutt for medier og kommunikasjon i Oslo och Lisbeth Larsson, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.

Folks läsvanor och vad det innebär i samtidens förutsättningar ska utredningen berätta för regeringen den 1 september i år. Nordicom har igår (8 mars) kommit ut med en pinfärsk forskningsantologi utarbetad för Litteraturutredningen - Läsarens marknad, marknadens läsare. Boken tillskrivs utifrån ett demokratiskt perspektiv. Litteratur, i betydelsen av texter som skapar mening och värde i livet. Man gör återkopplingar historiskt, 1948 då var radion ett hot mot boken. 2012 är frågorna: Vad är en bok? Vad är en författare? Kvalitetsbegreppet har funnits med som en konstant i alla utredningar och behandlats på samma sätt ända sen 1948 då den första bokutredningen kom. Varför är det viktigt att läsa litteratur? Kognitionsforskningen visar att berättandet och berättelser är ett grundläggande behov hos oss människor. Vi tänker dramaturgiskt för att skapa mening. Genom berättelsen skapar vi identitet, gemenskap och vår syn på omvärlden. Det är berättelsen som är i fokus och som kan gestaltas genom många olika medier vilket teknikutvecklingen idag också bidraget till. Vi läser enormt mycket idag, men kanske inte alltid från ett papper. Dock, att läsa skönlitteratur har många värden och ingår som en viktig del av kulturpolitiken. Det uppstår kulturpaniker - "folk läser fel saker". På 50-talet uppstod panik för att de unga började läsa serier istället för böcker, på 80-talet varnade man för "tantsnusk"-litteraturen. Samhället har alltid haft behov av styra läsarens vanor. Vad är egentligen den goda litteraturen? Bör inte läsaren avgöra värdet, och inte våra kulturella normer? Läsarens behov måste vara primärt. Anna Steiner påminner om att trots e-böcker och nya distributionssystem så läser de allra flesta fysiska, pappersböcker som de skaffat sig på ett fysiskt sätt genom bokhandlare, bibliotek med mera. Hon innefattar de två största internetbokhandlarna i Sverige i denna kategori. Dessa två har ca 7 miljoner titlar tillsammans. De låga bokpriserna har inte lockat nya läsare, men de som redan läser är glada! E-böcker är ett gränslöst media vilket innebär att helt andra aktörer än idag kan stå för spridningen, men utvecklingen går mycket långsamt kring e-böcker. Panelen trycker också på vikten av sätta igång det lustfyllda läsandet hos barn. Martin Ingvar, hjärnforskare säger att om man kommer förbi x antal tecken före 7-årsåldern, så har man knäckt läskoden. Fler och fler läser, men man läser på andra displayer än pappersboken, som någon på scen uttryckte det. Bokhandeln är hotad, men inte Boken. Den lever som aldrig förr. All den skönlitteratur som läses på nätet, räknas aldrig in i statistiken, trots att väldigt många barn och unga läser sin skönlitteratur där. Inom litteraturvetenskapen ser man också betydelsen av transmedia för att behålla perspektivet på berättelsen. Det är nödvändigt att ta in annan media. En gemensam, genreöverskridande kultur uppstår, med olika ingångar till samma universum. Text, bild, rörlig bild, musik, dans med mera i ett samberättande. Personligen gläds jag åt denna utveckling, för jag tycker att det skapar en styrka åt själva berättandet och berättelsen samt inkluderar fler användare för vilka texten inte är eller kan vara primär. Ett spännande möte!