På onsdagmorgonen berättade Jesper Strömbäck, Framtidskommissionens kanslichef, om kommissionen och diskuterade olika framtida samhällsutmaningar med gäster .Medverkande i panelen var förutom Jesper Strömbäck: Klas Eklund, ekonom och professor. Helena Jonsson, ordförande i LRF. Mernosh Saatchi, VD Humblestorm. Lars Trägårdh, professor Ersta Sköndal högskola. Stina Westerberg, generaldirektör Statens musikverk.
Paneldiskussionen var spretig och intressant! Framförallt är viljan och lusten till framtiden i sig själv en utmaning! Bilden av framtiden har en tendens att vara onyanserad. De nordiska länderna utmärker sig internationellt genom att ha en tillit till framtiden trots den puritism och fientlighet som växer fram i samhällena.
Panelen varnade för att ta tilliten för given, den måste värnas genom handlingar som bibehåller och ökar tilliten. Vad är det för samhälle vi vill ha? Pluralismen och socioekonomiska olikheter ökar. Sverige är en vinnare i globaliseringen eftersom vi har stor social rörlighet där klassresor är möjliga att göra. Vi kan skapa våra egna framgångsrika liv i motsats till andra länder i världen. Men vi ska inte vara naiva, sa man. Balansen mellan att befrämja individens val och ha ett oberoende civilsamhälle och samtidigt bevaka Sveriges sammanhållning som nation är inga självklarheter, men en nödvändighet om vi vill nå tillit och utveckling i samhället.
Åter igen föste man fram begreppen Innovation och Kreativitet. Almedalens absoluta buzzwords! Kulturskaparna = högvaluta för att möta framtiden och för befrämjandet av det öppna samhället. Jag tyckte att man blandade ihop begreppen. Jag menar att man kan vara både innovativ och kreativ i en mängd andra sektorer utanför kultursektorn, kreativitet handlar i sin kärna om problemlösning och innovation att göra det på ett nytt och (omedvetet) efterlängtat sätt. Det man egentligen menar är att värna om ett nytänkande humanistiskt samhälle som tar sin utgångspunkt i människans behov. Så kultur är viktigt för framtiden!
En viktig synpunkt från panelen var att man missar oftast att syna själva förändringsprocessen i samhället, eftersom vi är alltför nutidsorienterade. Inga blickar bakåt, inga blickar framåt utan ett stirrande på nuet. Urbaniseringen är ett exempel på hur vi tappat bort att belysa kontinuiteten i själva processen. Enkelt sagt, det finns alltid en anledning till förändring, det gäller bara att få syn på dess mekanismer. Dagens tyranni är att vi tenderar till att skriva fram det som redan pågår, istället för att syna framtiden.
Det är också alla typer av mätningars dilemma som riskerar att utgå från nuet och främja stuprören. Underförstått, vi lär oss inte det vi ska lära av alla dessa mätningar som pågår utan ser bara en delmängd av helheten.
Panelen gled mellan världen, Norden, samhället, organisationen och individen det vill säga mellan mikro- och makronivå, men den som ville veta något om framtiden blev besviken. Man gick i egen fälla och synade mest nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar