Halmstadkonferensen: Litteraturutredningen

Under rubriken Förmågan att läsa sviktar – vad kan vi göra åt det? berättade Tomas Lidman, Annina Rabe och Isak Reichel om Litteraturutredningen. Litteraturutredningen arbetar utifrån flera olika spår. De läsfrämjande insatserna är kanske det viktigaste spåret, men man har också ägnat sig åt de litterära upphovsmännens villkor, bok- och tidsskriftsmarknaden mm.

Man kom fram till att man borde basera sina slutsatser i mer evidensbaserad kunskap. Därför togs en forskningsantologin Läsarnas marknad, marknadens läsare fram. Antologin tar bland annat upp tendenser i läsandet, till exempel:

• Unga vuxnas läsande sjunker
• Vuxna män läser lite.
• Läsning av facklitteratur sjunker bland barn och unga, medan läsning av skönlitteratur faktiskt har ökat på 15 års sikt.
• Totalt lägger unga mindre tid på läsandet idag än för 20 år sedan, vilket inte är så konstigt med tanke på det större medieutbudet idag (tex Internet)
• De som använder Internet mycket läser lite

Vi blev lite irriterade över att man inom litteraturutredningen bara ställer läsande mot Internet-användande och oroas över att läsandet minskar och Internet-användandet ökar, utan att ställa frågor som till exemepel:
Vad gör man på Internet - läser man till exempel faktatexter, vilket skulle kunna förklara det minskade fackboksläsandet. Även ett djupare resonemang kring Media litteracy vore bra.

Man menar från litteraturutredningen att för att bli en god läsare, att kunna förstå en avancerad text och  räcker det inte att läsa på Internet, då behöver man läsa skönlitteratur. Det läsfrämjande arbetet bland barn är därför väldigt viktigt. Insatser bör sättas in tidigt! Skolan och biblioteken och samarbetet dem emellan är därför väldigt viktiga.

När det gäller frågan om E-böcker på bibliotek menar litteraturutredningen att det är viktigt att folkbibliotekn tillhandahåller e-resurser. E-boken är att betrakta som en tjänst, i en digital värld finns inga exemplar som fritt kan spridas och därför behövs en ny modell för det skyddade materialet. Forskningsbibliotekens modell som ju ändå fungerar kan dock inte överföras direkt till folkbiblioteksområdet. Folkbibliotkeen behöver samordna sin upphandling för att vara en stark föhandlingspart. SKL med hjälp av KB är kanske rätt samordnare, menar litteraturutredningen.