Inspiration i mångspråksverksamheten

Sent omsider kommer här en liten rapport från ett fantastiskt roligt och lärorikt möte med Kultur Skånes mångspråksnätverk i Hässleholm den 15 november.

Ett fyrtiotal biblioteksanställda som arbetar med mångspråk på bibliotek från hela Skåne var på plats för att dela kunskaper och erfarenheter om arbetet med språkcaféer på biblioteken.


Och som det bubblar i mångspråks-Skåne! Det var så spännande att lyssna på alla som berättade om sin verksamhet, på ett engagerat sätt, att jag glömde att fotografera. Så detta blir ett bildlöst inlägg.

Kultur Skåne hade i förväg gjort en sammanställning av de skånska bibliotekens arbete med språkkaféer, som presenterades av Annelien van der Tang, utvecklare bibliotek och media.
De flesta bibliotek arbetar med språkkaféer på något sätt, men sammanställningen visade att graden av involvering från bibliotekspersonalen varierar stort. I vissa fall är det externa aktörer som står för språkkaféet, men biblioteket tillhandahåller lokalen. I den andra änden av skalan finns de bibliotek som har integrerat och förankrat arbetet med språkkaféer i verksamheten och i de lokala biblioteksplanerna.
Stor bredd
Mångspråksverksamheten på de skånska biblioteken präglas av en stor bredd, och spänner över mycket mer än språkkaféer. Behovet av olika insatser, rådgivning och språkträning framstod som närmast obegränsat, och det handlar ofta om att prioritera och sålla i vad man kan göra som bibliotek och biblioteksanställd.

Skulle vi nämna alla spännande initiativ på de skånska folkbiblioteken här så skulle texten bli ohemult lång, men under eftermiddagen fick vi höra om allt från den uppsökande ungdomsverksamheten Hänget i Lund och Lättläst för vuxna i Nordväst, till "Låna en svensk" i Osby och en bokcirkel för nyanlända med barnlitteratur i Hässleholm (projektet finns beskrivet i publikationen Aktionsforskande bibliotekarier från Kultur Skåne).
Gemensamt för biblioteken är att man har varit snabb med att anpassa verksamheten efter lokala förhållanden och önskemål från besökare, men också vågat testa nya saker och nya samarbeten och sedan utvärderat efter hand.
Ett exempel är Skurups bibliotek, där språkkaféverksamheten förra våren snabbt växte till en närmast ohanterlig verksamhet med 150-200 besökare varje onsdagskväll.
– Det var jättetrevligt, men ett fullständigt kaos. Ni som har besökt vårt bibliotek vet att det inte är så stort, sa Maria Christensen från Skurups bibliotek och visade bilder.
En grupp som visade stort intresse var kvinnor, som gärna ville ha en egen kvinnogrupp för att prata om och laga mat. Det blev snart svårt, på grund av att kvinnornas barn störde sina mammor med jämna mellanrum. Men där kom de extra medlen från Region Skåne för flyktingmottagande som förra hösten delades ut till kommunerna via Kommunförbundet väl till pass.
– Vi använde de pengarna till att köpa in en tjänst för att sysselsätta barnen under tiden, berättade Maria Christensen.
Ur språkkaféet växte alltså många nya grenar på språkkafé-trädet ut, inte bara kvinnogruppen, utan också en bokcirkel, pysselträffar och föredrag, för att nämna några exempel.
Nu i november 2016 har Skurups bibliotek flyttat den populära språkkafé-verksamheten till andra större lokaler.
Arbete med volontärer
En fråga som väckte mycket diskussion runt borden under eftermiddagen var frågan om bibliotekens samarbete med volontärer. För att kunna ta emot större grupper av människor på språkkaféerna är många beroende av hjälp från volontärer. Samtidigt är ju volontärskapet just frivilligt. Det blir därför svårt att förutse hur många som ska dyka upp från gång till gång. Vissa kommuner upplevde att det var svårt att få volontärer, andra att det nästan blev för många.
Hur gör man för att de ska känna sig manade att komma tillbaka? Hur mycket kan man förvänta sig av en volontär? Det var några av de intressanta frågor som Aili Lindkvist ställde i sin presentation av Landskrona biblioteks språkkaféverksamhet. Biblioteket började med språkkaféer redan 2012 och har därför hunnit prova många olika grepp och idéer i verksamheten, och kommit fram till vad som fungerar bra.
– Vi träffar alla volontärerna i en halvtimme före varje språkkafé-tillfälle för utvärdering och involvering. Vi har märkt att det är ett bra sätt att få volontärerna att komma tillbaka, berättade Aili Lindkvist.
Hon tyckte också att det är bra att se till att grupperna hålls ganska små och att de som sitter runt ett bord har ungefär samma språknivå.
– Sen är fika viktigt, och att någon är värd och hälsar välkommen, tillade hon.
Även Helena Götesdotter i Osby tog upp samma sak i sin presentation.
– Det är viktigt att bli sedd, inbjuden och inkluderad när man kommer till ett språkkafé, sa hon.

Hon betonade också vikten av en tydlig samtalsledare vid varje bord, som styr och styr bort vid behov.
– Det får till exempel inte bli för mycket prat om politik och religion eller annat som kan bli obekvämt för deltagarna.
Tips!

• Alla som var på mångspråksmötet fick en ask med fyra noveller på temat flykt från Novellix med sig (en per kommun). De kan till exempel användas som underlag för en bokcirkel inom personalgruppen. Ni som inte hade någon kommunrepresentant på plats kan maila annelien.vandertang-eliasson@skane.se för att få den skickad till er.
• För dig som är med i Svensk biblioteksförening tipsar vi om Facebookgruppen Expertnätverket för bibliotekens arbete med nyanlända där man kan få fler tips, kontakter och mer information om arbete med mångspråk på bibliotek.