Plötsligt, på tåget mot Norrköping, för att föreläsa om meröppna bibliotek för regionala barnbiblioteksutvecklare, blir det lite tid att blogga. Temat för konferensen är Innovate och die, och handlar om bibliotekens behov av att ständigt utvecklas för att möta förändringar: nya vanor, nya tekniska förutsättningar, människor i förändring, och en teknikutveckling som kan utmana bibliotekspersonalens yreksroll.
En av skrifterna som inspirerat till konferensens tema är Stefan Fölsters "översättning" av en forskningsstudie kring hur 700 amerikanska yrken påverkas av digital och automatiserad teknik inom 20 år. Fölster har på uppdrag av Stiftelsen för strategisk forskning gjort motsvarande för svenska jobb och konstaterar bland annat att 53 % av dagens anställda beräknas kunna ersättas av digital teknik under de kommande 20 åren. Bibliotekarier är en av de yrkeskategorier som kommer att påverkas väldigt mycket av en ökande automatisering och robotisering, menar Fölster i en artikel i DIK:s tidskrift Ping som kommenterar studien och biblioteksassistenter ligger högt på studiens lista över yrken som med stor sannolikhet kommer att tas över av datorer.
Yrken som kräver fingerfärdighet, originalitet, konstnärlighet, social förmåga, förhandling, förmåga att övertala, och omtanke om andra människor (gärna i kombination) har lägst sannolikhet att ersättas. Speciallärare hör exempelvis till de yrken som löper minst risk att ersättas, och detta tycker jag är intressant i ett biblioteksperspektiv. Nu vet jag inte exakt hur man har beskrivit eller definierat bibliotekarieyrket i studien, men för mig handlar utvecklingen av folkbibliotekjobbet snarare om alltmer fokus på det mänskliga, målgruppsanpassade, relationsbyggande arbetet och mindre om sökteknik, katalogisering, etc. En viktig del av bibliotekariers alldeles unika kompetens handlar just om att i ständig dialog och interaktion med sina användare skapa värden, relationer och tillit. Detta försökte jag sammafatta i en krönika i Framsidan för ett tag sedan.
Kopplingen mellan meröppet och automatisering är kanske lätt att se. En förutsättning för att kunna öppna upp biblioteket utöver de bemannade öppettiderna är ju att funktioner som lås, larm och möjligheter för låntagare att själva sköta basfunktioner som låna, och lämna böcker på ett smidigt sätt. Men meröppet har mycket större potential än att "bara" vara ett bibliotek med självbetjäning och där kommer kopplingen till bibliotekarieyrket och dess utveckling in.
Meröppet handlar om att öppna upp biblioteket, att både bokstavlig och bildligt, ge nyckeln till användarna, som därmed får möjligheter att fylla biblioteket med mer, nytt och eget, innehåll. Meröppet skapar, genom att användare blir självgående när det gäller "enkla" biblioteksärenden, också större möjligheter för bibliotekspersonalen att arbeta med prioriterade målgrupper som barn och unga eller att lägga krut på att bygga och utveckla bättre relationer med människor eller organisationer i lokalsamhället. Dessa mervärden kopplade till meröppen biblioteksverksamhet försökte vi beskriva i en debattartikel i Biblioteksbladet i höstas.
Meröppet kan alltså vara sätt att stärka biblioteket som en viktig lokal nod för social hållbarhet och i det sammanhanget kan jag inte låta bli att peka på kopplingarna mellan meröppet och utveckling av delaktighetsprocesser och makerspace, som några skånska bibliotek utforskat tillsammans med forskare från Malmö högskola under förra året. .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar