Fem frågor till Görel Reimer!

Görel Reimer är bibliotekarie och bibliotekssamordnare på Vellinge bibliotek och representant i den skånska referensgruppen inom Digitalt först med användaren i fokus.

1. Hur arbetar Vellinge bibliotek idag med det digitala uppdraget?
Vi har under våren haft två olika satsningar mot våra äldre brukare. På ”VR för seniorer” fick deltagarna besöka sitt drömresemål via Google Earth. Några gånger per termin erbjuder vi träffar under rubriken ”Appar för din telefon och surfplatta”, riktade både mot nybörjare och de som har lite vana. Vi har också satsat på VR och greenscreen. ”Åk jorden runt på biblioteket med greenscreen” och ”Gör ditt påskkort i greenscreen” är några av de lovaktiviteter vi har erbjudit. Vi har även haft workshops där barn har fått skapa egna sagor. Det har inneburit både att skriva, rita och printa ut bilder som är tagna med hjälp av greenscreen-tekniken. I maj har vi en workshop där barn skapar en undervattensvärld i lera och vattenfärg som sedan filmas med 360-kamera och som slutligen ska kunna upplevas i VR. En annan målgrupp som vi har nått via vår VR-satsning är de LSS-boenden som finns i kommunen. Där har vi anordnat visningar på förfrågan.

Görel Reimer, bibliotekssamordnare i Vellinge och medlem i referensgruppen 2019.
Foto: Region Skåne

2. Ni fick pengar från Stärkta bibliotek för att skapa ett greenscreen-rum och köpa in VR-utrustning. Berätta!
Under hösten och våren har min kollega Jonas Elofsson genom Stärkta bibliotek fått möjlighet att bygga upp ett VR-labb. Hans arbete kan bana väg för många bibliotek tror jag. Redan nu under våren har vi kunnat jobba med det teknikdrivna berättandet och vi kommer framöver vidareutveckla de kreativa möjligheter som finns. Genom denna teknik ger vi olika målgrupper förutsättningar att skapa ett innehåll utifrån egna tankar och erfarenheter. Vi vill även utforska möjligheten att skapa miljöer och tolkningar utifrån sagor och annan litteratur.

3. Är det någon särskild aktivitet eller händelse som du har blivit särskilt berörd av?
Vi invigde vårt VR-labb 9 februari i år. Då var många Vellingebor på plats, både stammisar och människor som aldrig tidigare besökt biblioteket. Vi erbjöd dem att gå på plankan (Richie’s plankexperience), en upplevelse som uppskattades av såväl 8-åringen som 80-åringen. Det som berörde mig allra mest denna dag var en person som ville prova att gå på plankan trots att hon inte kunde gå. Med gemensamma krafter kunde hon prova på att känna hur det är att balansera ut på en planka och se ut över alla skyskrapor, och känna ilningen i kroppen för att illusionen att vara på hög höjd upplevs som verklig. Här kunde vi ge en funktionsnedsatt person en känsla av total frihet, att allt går.


4. Den 24 april hade Vellinge en personaldag om bibliotekens digitaliseringsarbete. Brit Stakston var ditbjuden. Vill du berätta om den dagen?
Denna dag var en utmärkt start på vårt digitaliseringsarbete. Att alla i personalen nu fått en gemensam referensram skapar förutsättningar för att mejsla fram en gemensam syn på vad digitalisering innebär för oss, vad vi ska prioritera. Föreläsningen med Brit Stakston gjorde att vi fick med oss ett utanför-biblioteken-perspektiv. Hon uppmanade oss att lyfta blicken från kopieringsproblem så att vi kan närma oss ett folkbildningsuppdrag kring källkritik och källtillit. Detta är en klassfråga. Hon uppmanade oss också att våga definiera vad vi bibliotekarier behöver kunskap om. Ett konkret exempel på ett folkbildande grepp kan vara att fånga upp vad som finns i allmänhetens medvetande och kommunicera det utifrån ett källkritiskt perspektiv i t ex sociala medier. Vi hade också bjudit in Vellinge kommuns, Digital Agenda 2020. De berättade om sitt arbete kring Vellinges kliv över till en digital hantering av välfärdstjänster och ärenden som traditionellt har lagrats på papper. Syftet med detta är att erbjuda medborgare och företag som bor och verkar i kommunen ännu bättre service med tillgänglighet, säkerhet och öppenhet som ledord. Under dagen hittade vi flera samverkansidéer, bland annat att öppna biblioteket som ett forum för information av Digital Agenda och att få in godkännande av lånekort för sexåringar i ett av de digitala verktygen. På eftermiddagen berättade Lena Arborelius och Annelie Krell, från Region Skånes Kultur-förvaltning, om projektet Digitalt först med användaren i fokus, både ur ett nationellt och ett skånskt perspektiv. Därefter höll de två workshops utifrån vilken typ av digitaliseringsfrågor vi får på biblioteken och utifrån ett självskattningstest som KB tagit fram. Syftet var att vi vid dagens slut fått med oss några prioriterade områden för att gå vidare med fortbildningsinsatser för Vellinge kommuns bibliotekarier.
Jag tror vi alla var mycket nöjda med dagen! Att få tillbringa den på vackra Studio i Malmö och äta utsökt lunch på Kasai är naturligtvis en lyx utöver det vanliga, men då ska en inte glömma bort att vackra miljöer påverkar kunskapsinhämtning positivt. Det är bra att ha i åtanke även i vårt breda demokratiuppdrag. Biblioteket är till för alla och biblioteken i Vellinge har förutsättningar för det livslånga lärandet även genom att erbjuda vackra, trygga, lugna miljöer.

Personal i Vellinge diskuterar digitala frågor.
Foto: Region Skåne

5. Om du får drömma – vad skulle du önska ska hända på biblioteken inom en femårs-period?

I konkreta termer ser vi en utvecklingspotential i det teknikdrivna berättandet för alla åldrar. Tänk att få möjlighet att fortsätta erbjuda medier och digitala verktyg som de flesta människor inte har resurser att investera i själva. Att uppmuntra till kreativitet och problemlösning. Det är ett sätt att angripa vårt demokratiska uppdrag. Strategiskt finns oändligt många fler sätt att arbeta med den stora målgrupp som lever i ett digitalt utanförskap. När jag och mina kollegor samtalade om drömmar häromdagen formulerade vi en gemensam förhoppning att vi ska ha kommit en lång bit på vår väg i vårt eget förhållningssätt till digitaliseringsarbetet. Att vi inom det närmsta året har benat upp begreppet digitalisering, för att sedan konstant våga vara nyfikna och våga vara ett steg före, så att denna nyfikenhet smittar av sig på allmänheten. Att frammana nyfikenhet och inte rädsla kräver strukturer och i vårt samtal återkom vi då till att dela kunskap med varandra och våra brukare, och kanske att de teknikorädda
lotsar övriga. Inget banbrytande men förhoppningsvis ett hållbart sätt att möta framtiden. Då skulle vi inom fem år, tillsammans med andra nationella, regionala och lokala aktörer i samhället kunna sprida kunskap kring samtidens digitaliseringsfrågor, som naturligtvis förändras i hög hastighet.