Årets upplaga av Halmstadkonferensen

För imponerande 26:e året i rad ägde Halmstadkonferensen rum med sedvanligt aktuella ämnen, goda exempel och deltagare från flera nordiska länder. Rubriken för i år var ”politikernas bibliotek” och därför inleddes konferensen med ett samtal mellan flera politiska företrädare. Bibliotekens roll i samhället speglades från flera synvinklar som vi känner igen från aktuell biblioteksdebatt: Bibliotekets demokratiuppdrag, bibliotekens roll för integration, biblioteken som brygga in i det digitala samhället och bibliotekets roll i det informella lärandet.

Vassast i panelen var politikern Jane Jegind från Odense kommun i Danmark. Jegind menade att bibliotekssektorn inte bara kan ropa på mer resurser. Det handlar om att göra sig ständigt relevant och vara ett svar, en lösning på välfärdsutmaningar. För att åstadkomma detta är det viktigt för biblioteken att finnas med i den breda samhällsdebatten och att man förmår formulera en framtidsvision som bidrar till att kommunicera bibliotekens möjligheter bortom själva bibliotekssektorn. Detta är något att ta fasta på, tänker jag, när vi under hösten ska lämna synpunkter på utkastet till nationell biblioteksstrategi. 


Det som annars stack ut från en i övrigt stor samstämmighet om vart biblioteken ska och kan vara, var ett exempel från Horten kommun i Norge. Exemplet var en berättelse om hur man samarbetar med frivilligorganisationer och hur man har byggt upp en ”folkeverkstad” (läs maker-space) på och utanför biblioteket. Frågor och kommentarer som kom från åhörare visade med all tydlighet att bibliotekssektorn befinner sig i en brytningstid vad gäller hur man själv och andra tolkar dess uppdrag. Vi kan i debatten och även i förslaget till nationell biblioteksstrategi ta del av en snäv bibliotekssyn med meningar om att biblioteksverksamhet ska utgå från samlingarna och att ”låna ut verktyg” inte är att betrakta som biblioteksverksamhet.


Representanter från Åbo stadsbibliotek

I en bredare bibliotekssyn som jag vill påstå ligger närmare folkbibliotekens verklighet är självklart makerspace, slöjdklubbar och javisst, t.o.m. utlån av slagborrar inom ramen för bibliotekets uppdrag. Aktiviteter och utbud som möter användarnas behov, som sänker tröskeln och gör biblioteket tillgängligt har sitt stöd i bibliotekslagen. Aktiviteter som bidrar till folkhälsa och hållbarhet, som förebygger utanförskap och bidrar till informellt lärande likaså. För varför kan biblioteket ha böcker om slöjd och eget görande i sina samlingar om man inte också kan låna ut verktyg eller symaskiner gratis?

Även ett inspel från Åbo kommun i Finland tycker jag gav perspektiv på biblioteksutveckling då det belyste hur viktigt biblioteksrummet är för de möjligheter biblioteken kan erbjuda. Nya utrymmen ger nya möjligheter och arkitekturen är i sig en stor möjliggörare för att åstadkomma ”framtidens bibliotek”. Den finska ganska nyligen reviderade bibliotekslagen trycker mycket på formuleringar som ”aktivt medborgarskap” och vikten av att lära tillsammans. Det kräver nya miljöer och nya perspektiv på hur ytan i ett bibliotek bäst bör nyttjas.

Region Skånes kulturförvaltning var nyligen i Oslo och fick bl.a. se och höra om det pågående bygget av det nya huvudbiblioteket intill Operan med budget på 2,6 miljarder NOK. Utan kunskap och insikt om vilken omställningsprocess för verksamheten detta bygge dockar in i skulle man kunna betrakta det som ett skryt- och prestigeprojekt. Med kunskapen om vad bibliotek är utöver sina samlingar, är det en naturlig och nödvändig investering.

Nästa år är det Vestfold fylkeskommuns tur att arrangera Halmstadkonferensen och den kommer att äga rum i Tönsberg.