Delandets paradox

Det är fredag eftermiddag och jag sitter på tåget hem från KOHA konferensen i Halmstad. Jag bär med mig ny kunskap och inspiration. Lite förvånad faktiskt för ärligt talat är mina erfarenheter och min kunskap kring KOHA försumbar och därför hade jag inga förväntningar inför dagens konferens. Jag hade inte heller funderat om KOHA är ett bra eller ett dåligt alternativ för folkbibliotek.

Kortfattad är KOHA ett fritt bibliotekssystem, en så kallad open source system, som startade i 1999 i Nya Zealand. Alla bibliotek och organisationer som använder sig av KOHA bidrar i utveckling av systemet. Bibliotek och organisationer världen över delar på kunskap och utvecklar tillsammans det bibliotekssystemet, precis på det sättet man önskar sig. Helt oberoende från kommersiella aktörer. Även om KOHA redan har funnits sedan 1999 känns det mer angelägen i 2015 att fundera kring KOHA.

I år fick The Oxford English Dictionary en ny term sharing economy.  Tradera, airbnb, carsharing couchsurfing, blocket, crowdfunding är några exempel på delandet som kännetecknas dagens samhälle. Hyra, låna, bytta, ge, dela är möjliga former av handel som kan åstadkomma mellan människor tack vara vårt internet som ger oss möjligheten att komma i kontakt med varandra. Produkten som inte används av ägaren kan användas gratis, mot betalning eller i utbytte mot någonting annat. En bil som står på parkeringen, en bormaskin i redskapslåda, ett hus som står tomt under semestertid, användas av någon annan än ägare. Tillgång till har blivit viktigare än att äga. Tillit är en viktig förutsättning för sådana transaktionerna. Principerna är gamla och traditionella och har alltid genomsyrat vår biblioteksverksamhet. Den moderna delekonomin har dock ytterligare påverkat biblioteksverksamheten. Men det meröppna biblioteket, utlån av verktyg, festkläder, symaskiner, paraplyer är egentligen inga stora förändringar för en bibliotekarier som vet inte något annat än att det går att låna ut.
Under lunch pratar jag med några bibliotekarier, nyfiken vad de tycker. Djupt innerst är jag glad att jag inte är systembibliotekarie längre som på ett eller annat sätt ska vara delaktig i ett beslut KOHA ja/nej. När jag pratar med bibliotekarier, tänker jag i samma banar, det här låter ju väldigt inspirerande och bra, men……….

Svaren låter bekanta. Det är ungefär samma svar när vi pratar om vi ska vara med i Libris ja eller nej. Alla är vi nog övertygande om att vi ska ha en nationell katalog och de allra flesta av oss anser att Libris är den ingången till en sådan katalog. Men vi är inte alla lika övertygande när och hur vi ska släppa våra egna kataloger och bli en del av LIBRIS.
I Skåne har sammanslagningar av katalog och bibliotekssystem varit förutsättning för att kunna dela på resurserna. ”Alla får och alla ger” är mottot. Biblioteken inom de delregionala samarbetena dela på kunskap, erfarenheter, kompetens och tillsammans har biblioteken utvecklat gemensamma webbportaler, skrivit gemensamma ansökningar, gjord gemensamma kompetensinsatser m.m. Jag tror att de flesta tycker nog att vinsterna har varit större än förlusterna.

Steget till ett national delande av katalogposter och kanske till och med ett internationellt delande av bibliotekssystem verkar i detta avseende logiskt. Fördelarna med en national bibliotekskatalog är uppenbara. Vi äger vår egna katalogposter, oberoende ställning, på sikt minskade kostnader och på köpet en vittförgrenad professionellt nätverk där alla typer av bibliotek är involverade.

Fördelarna med ett eget internationellt bibliotekssystem är lika givna. En oberoende ställning i en kommersiell värld, på sikt minskade kostnader, vi kan anpassa systemet precis som vi vill och när vi vill och dessutom ett världsomspännande nätverk. När jag tänker på mitt arbete med mångspråk på bibliotek blir jag helt uppfyllt av tanken vilka möjligheter ett sådant nätverk skulle kunna ge till vårt mångspråksarbete. På Hylte bibliotek kan t.ex. låntagare som. pratar arabiska söka, låna och reservera i bibliotekets katalog på sitt eget språk. Och det som är ännu mer fantastiskt är att Hylte bibliotek har inte behövt anlita en arabisk översättare, det var ju helt enkelt en funktion i KOHA bibliotekssystem, utvecklat av kollegor med arabiska som modersmål.

Tillit är en av de viktigaste, om inte den viktigaste förutsättningen för att dela. Jag tror inte att det finns en brist på tillit när det gäller kollegornas kompetens och professionalitet. Inom bibliotekskåren finns det mycket kunskap, kompetens, erfarenhet och en vilja att dela! Vad är i så fall den största stötestenen för att delta i de delande samarbetena på nationell och internationell plan.

Vår bibliotekskatalog och vårt bibliotekssystem är våra mest viktiga verktyg för att kunna dela våra resurser med andra, varandra och omvärlden. Att bygga in en osäkerhet i just den här delen av verksamhet känns läskigt. Paradoxalt är det just det här (inter)nationella delandet som kan äventyras vårt eget delande med vår egen omvärld.