Bland annat Hanna
Carlsson och Johanna Rivano Eckerdal, forskare på Lunds universitet, bidrog till detta då de presenterade
sin Styrdokumentstudie.
I studien (finansierad av Region Skåne 2016-2018), har de tittat på hur de
olika styrdokumenten på nationell, regional och kommunal nivå lever och
gestaltas hos bibliotekspersonal, chefer och politiker i fem skånska kommuner.
Johanna Rivano Eckerdal har också skrivit ett PM med utgångspunkt i studien ”Att
vara till för alla men inte för allt” (2018) med reflektioner och
rekommendationer för kommunala tjänstemän och politiker med ansvar för
folkbibliotek. I det här blogginlägget
vill jag ge min sammanfattning av forskarnas reflektioner och rekommendationer
kopplade till mina erfarenheter av biblioteksplanearbete.
Biblioteksplanen är en process
Biblioteksplanen
är inte en produkt - en trycksak, en fil i datorn eller en (död) länk på
kommunens webbplats - utan en process, brukar jag hävda. Och just att se
biblioteksplanearbetet som en cyklisk process är en av de rekommendationer som
lyfts av forskarna.
En viktig del av
den processen är att göra biblioteksplanen till ”sin” vilket kräver ett slags
översättningsarbete. Om biblioteksplanen ska bli ett verktyg för
verksamhetsutveckling, strategiska prioriteringar och dialog kring bibliotekens
verksamhet behöver den brytas ner och förstås på en mer verksamhetsnära nivå.
Det finns flera
poänger med att se biblioteksplanen som en cyklisk – ”evig” – process: Det kan
bidra till ökad delaktighet kring biblioteksverksamhetens utveckling för
bibliotekspersonal, politiker och samverkanspartners. Biblioteksplanearbetet
blir en sammanhängande process med utvärdering av planen, omvärldsbevakning (en
annan av forskarnas rekommendationer) och annan input längs vägen, samt
formulering av nya verksamhetsmål eller aktiviteter på årlig eller åtminstone
regelbundet återkommande basis.
Biblioteksplanen är ett verktyg för dialog och
samverkan
Processtanken
handlar också om biblioteksplanen som ett kommunikativt stöd – ett sätt att
kommunicera och förankra bibliotekets uppdrag och verksamhet hos olika
målgrupper: användare, politiker och samverkanspartners.
Att kommunerna,
enligt bibliotekslagen ska ta fram biblioteksplaner för alla de
biblioteksverksamheter som man ansvarar för gör också biblioteksplanen till ett
verktyg för samverkan mellan folk- och skolbibliotek. För Lunds del innebar det
att fyra olika förvaltningar var tvungna att komma överens om biblioteksplanens
inriktningsmål och prioriterade utvecklingsområden. En av utmaningarna för oss
i Lund är att fortsätta jobba tillsammans med de gemensamma frågorna, inte
minst i besparingstider.
Biblioteksplanen bör vara strategisk
De kommunala
biblioteksplanerna bör vara strategiska dokument, som pekar på riktning och
utveckling snarare än att beskriva aktiviteter eller särskilda insatser, menar
forskarna. Det kan sedan kopplas till mer verksamhetsnära handlingsplaner.
I Lunds kommun
ligger biblioteksplanen – antagen av kommunfullmäktige - på den så kallade
programnivån. Det innebär att det är ett övergripande långsiktigt och
strategiskt dokument – ”fluffigt” skulle kanske några säga. Vi har exempelvis
inget slutdatum på vår biblioteksplan, men ett uppdrag att vid behov
aktualitetspröva den. Den bryts sedan ner till handlingsplaner inom respektive
förvaltning med insatser i ett treårsperspektiv och i årliga verksamhets- eller
aktivitetsplaner. Det gör det naturligt att årligen utvärdera vårt och även
koppla det till de olika mål som Lunds kommuns politiker tagit fram på
fullmäktige- och nämndsnivå. Forskarna rekommenderar också återkommande
revidering av biblioteksplanen som ett sätt att hålla den levande och aktuell.
Bildtext: ”Styrdokumentscirkeln” för
Folkbiblioteken i Lund
Det låter ju fint
men visst finns det i Lund också exempel på spänningen mellan biblioteksplanen
som ett strategiskt, visionärt förändringsverktyg och det vardagsnära, dagliga
arbetet på biblioteket. Jag önskar mig och försöker sträva efter det som
forskarna beskriver som ”ett ständigt pågående samtal kring hur de strategiska
formuleringarna ska gestaltas i den dagliga verksamheten”.
Docka in styrdokumenten i den lokala (unika)
kontexten (och få extra boost från regionala, nationella och internationella
styrdokument).
Bibliotekslagens
portalparagraf, den så kallade ändamålsparagrafen, §2, är ju fantastisk i det
sammanhanget eftersom den i några meningar täcker in hela vårt komplexa och
viktiga uppdrag. Den är själva utgångspunkten för Lunds biblioteksplan och där
sedan en omvärlds- och närvärldsanalys och det ovan nämnda
”översättningsarbetet” landar i strategiska prioriteringar, insatser och
aktiviteter som är anpassade för just Lund, i ett lite längre perspektiv.
Nationella och regionala styrdokument kan ge legitimitet och drar till att
förankra biblioteksplanens prioriteringar i kommunens mål- och
styrdokumentsstruktur.
Hanna och Johanna
tipsar slutligen om en kommande studie: ”Styrdokumentens betydelse och
gestaltningar i ett förändrat bibliotekslandskap”, som åtminstone jag ser fram
emot att ta del av så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar