Varför delta på Träffpunkt biblioteksplaner?

Inför Träffpunkt biblioteksplaner i Stockholm 2019 erbjöd vi fyra chefer på skånska bibliotek att delta i dialogen kring biblioteksplaner genom ett logi- och resebidrag. De efterföljande reflektionerna som framkommer i blogginläggen cheferna skrev blir viktiga för oss i vårt fortsatta arbete. Reflektioner som vi kan föra med oss i samtal med nationella biblioteksaktörerna men även som ett stöd i vårt fortsatta arbete

Lena Malmquist bibliotekschef i Ystad vill uppmana alla att åka på dessa två dagar kommande år

Det är här med Bibliotekssverige samlat som jag får påståenden och utsagor att reflektera över och att diskutera kring. Jag har många fler meningar att bjuda på om någon skulle vara intresserad men väljer att avsluta med ett påstående av Olof Sundin:

Bibliotek ska aldrig avgöra vad som är sant eller falskt!

Andra citat från dagarna:

-          Det är bibliotekarier av medelklass som skapar bibliotek för medelklass.

-          Centrum är där vi lever våra liv.

-          I design finns maktrelationer.

-          Sannolikheten för ett uttryckt mycket eller ganska högt förtroende för folkbibliotek är högst bland personer som placerat sig klart till vänster.

-          Bibliotek samlar upp alla de arbetsuppgifter som kommunen och våra myndigheter lämnar ifrån sig med stöd av digitalisering. Likaså lämnar Försäkringskassan, AF, bankerna m fl uppgifter efter sig. Besökare behöver boka resor, skaffa sin medicin, skriva ut …

-          60 % av biblioteken har inte fått uppskattning för sitt stöd till medborgarna av annan myndighet.

-          Låt oss jämföra med Valfrid Palmgren som redan i början av 1900-talet reste till USA och såg bibliotekets roll att stödja svenskars utbildning för att Sverige ska vara konkurrenskraftigt i världen.

Martin Memet Könick, bibliotekschef i Ängelholm får  sista ordet om Träffpunkt biblioteksplaner 2019

En väldigt intressant dag har nått sitt slut och jag tror alla som har varit med på träffen tar med sig ngt matnyttigt hem. Jag tror vi kommer att fortsätta se och höra om hur biblioteksplaner är på tapeten i olika kommuner och på andra nivåer och hoppas att det blir en ny träff nästa år. Kanske kan den vara över två dagar med nätverkskväll, fler och längre workshop-inslag samt programpunkter om styrdokument, förutom Bibliotekslagen, som ofta informerar biblioteksplaner, t.ex. från IFLA och Unesco. 

Biblioteksplanen som process med Lund som exempel

Kristina Elding, enhetschef för Digitala och rörliga biblioteket, Folkbiblioteken i Lund reflekterar även kring Träffpunkt biblioteksplaner och ger här exempel på hur biblioteksplanen kan fungera som en process.En konferens helt med fokus på biblioteksplaner och andra strategiska dokument som arrangerades av Kungliga biblioteket, MTM och Kulturrådet. Myndigheterna lyfte fram biblioteksplanerna ur lite olika perspektiv och det är tydligt att när statliga aktörer läser biblioteksplaner är det såklart med nationella glasögon där tex likvärdighet är en viktig aspekt. Som kommunal representant tyckte jag att de presentationer som belyste den praktiska nyttan och olika konkreta erfarenheter av biblioteksplanearbete var mest intressanta.

Bland annat Hanna Carlsson och Johanna Rivano Eckerdal, forskare på Lunds universitet, bidrog till detta då de presenterade sin Styrdokumentstudie. I studien (finansierad av Region Skåne 2016-2018), har de tittat på hur de olika styrdokumenten på nationell, regional och kommunal nivå lever och gestaltas hos bibliotekspersonal, chefer och politiker i fem skånska kommuner. Johanna Rivano Eckerdal har också skrivit ett PM med utgångspunkt i studien ”Att vara till för alla men inte för allt” (2018) med reflektioner och rekommendationer för kommunala tjänstemän och politiker med ansvar för folkbibliotek.  I det här blogginlägget vill jag ge min sammanfattning av forskarnas reflektioner och rekommendationer kopplade till mina erfarenheter av biblioteksplanearbete.

Biblioteksplanen är en process

Biblioteksplanen är inte en produkt - en trycksak, en fil i datorn eller en (död) länk på kommunens webbplats - utan en process, brukar jag hävda. Och just att se biblioteksplanearbetet som en cyklisk process är en av de rekommendationer som lyfts av forskarna.

En viktig del av den processen är att göra biblioteksplanen till ”sin” vilket kräver ett slags översättningsarbete. Om biblioteksplanen ska bli ett verktyg för verksamhetsutveckling, strategiska prioriteringar och dialog kring bibliotekens verksamhet behöver den brytas ner och förstås på en mer verksamhetsnära nivå.

Det finns flera poänger med att se biblioteksplanen som en cyklisk – ”evig” – process: Det kan bidra till ökad delaktighet kring biblioteksverksamhetens utveckling för bibliotekspersonal, politiker och samverkanspartners. Biblioteksplanearbetet blir en sammanhängande process med utvärdering av planen, omvärldsbevakning (en annan av forskarnas rekommendationer) och annan input längs vägen, samt formulering av nya verksamhetsmål eller aktiviteter på årlig eller åtminstone regelbundet återkommande basis.

Biblioteksplanen är ett verktyg för dialog och samverkan

Processtanken handlar också om biblioteksplanen som ett kommunikativt stöd – ett sätt att kommunicera och förankra bibliotekets uppdrag och verksamhet hos olika målgrupper: användare, politiker och samverkanspartners.

Att kommunerna, enligt bibliotekslagen ska ta fram biblioteksplaner för alla de biblioteksverksamheter som man ansvarar för gör också biblioteksplanen till ett verktyg för samverkan mellan folk- och skolbibliotek. För Lunds del innebar det att fyra olika förvaltningar var tvungna att komma överens om biblioteksplanens inriktningsmål och prioriterade utvecklingsområden. En av utmaningarna för oss i Lund är att fortsätta jobba tillsammans med de gemensamma frågorna, inte minst i besparingstider.

Biblioteksplanen bör vara strategisk

De kommunala biblioteksplanerna bör vara strategiska dokument, som pekar på riktning och utveckling snarare än att beskriva aktiviteter eller särskilda insatser, menar forskarna. Det kan sedan kopplas till mer verksamhetsnära handlingsplaner.

I Lunds kommun ligger biblioteksplanen – antagen av kommunfullmäktige - på den så kallade programnivån. Det innebär att det är ett övergripande långsiktigt och strategiskt dokument – ”fluffigt” skulle kanske några säga. Vi har exempelvis inget slutdatum på vår biblioteksplan, men ett uppdrag att vid behov aktualitetspröva den. Den bryts sedan ner till handlingsplaner inom respektive förvaltning med insatser i ett treårsperspektiv och i årliga verksamhets- eller aktivitetsplaner. Det gör det naturligt att årligen utvärdera vårt och även koppla det till de olika mål som Lunds kommuns politiker tagit fram på fullmäktige- och nämndsnivå. Forskarna rekommenderar också återkommande revidering av biblioteksplanen som ett sätt att hålla den levande och aktuell.

Bildtext: ”Styrdokumentscirkeln” för Folkbiblioteken i Lund 

Det låter ju fint men visst finns det i Lund också exempel på spänningen mellan biblioteksplanen som ett strategiskt, visionärt förändringsverktyg och det vardagsnära, dagliga arbetet på biblioteket. Jag önskar mig och försöker sträva efter det som forskarna beskriver som ”ett ständigt pågående samtal kring hur de strategiska formuleringarna ska gestaltas i den dagliga verksamheten”.

Docka in styrdokumenten i den lokala (unika) kontexten (och få extra boost från regionala, nationella och internationella styrdokument).

Bibliotekslagens portalparagraf, den så kallade ändamålsparagrafen, §2, är ju fantastisk i det sammanhanget eftersom den i några meningar täcker in hela vårt komplexa och viktiga uppdrag. Den är själva utgångspunkten för Lunds biblioteksplan och där sedan en omvärlds- och närvärldsanalys och det ovan nämnda ”översättningsarbetet” landar i strategiska prioriteringar, insatser och aktiviteter som är anpassade för just Lund, i ett lite längre perspektiv. Nationella och regionala styrdokument kan ge legitimitet och drar till att förankra biblioteksplanens prioriteringar i kommunens mål- och styrdokumentsstruktur.

Hanna och Johanna tipsar slutligen om en kommande studie: ”Styrdokumentens betydelse och gestaltningar i ett förändrat bibliotekslandskap”, som åtminstone jag ser fram emot att ta del av så småningom.

Digitalt sist?

Reflektioner från Kungliga bibliotekets konferens: Digitalt först med användaren i fokus – forskning kring bibliotekets roll i ett hållbart digitalt samhälle 25/10 2019

Under dagen gav forskare olika perspektiv på bibliotekens arbete för digital delaktighet. Mest intressant var kanske att höra forskare från andra forskningsområden än B&I, som tex statsvetare, ge sin bild av bibliotekens roll i ett digitalt samhälle.

Stefan Johanssons föreläsning med rubriken Digitalt sist – hur ska alla komma med? bär jag särskilt med mig. Stefan Johansson är tillgänglighetsexpert, forskare på KTH och leder Begripsam. Begripsam jobbar med personer med funktionsnedsättning, personer med psykisk ohälsa och personer i utanförskap, tex hemlösa. För oss inom Folkbiblioteken i Lund är dessa frågor aktuella både i vårt stora tillgänglighetsprojekt inom Stärkta bibliotek och i utvecklingen av vår verksamhet för digital delaktighet.

Alla påverkas av digitaliseringen, oavsett om man är med eller inte. Den samhällsutveckling som digitaliseringen innebär spetsar ofta till svårigheterna för personer med olika funktionsnedsättningar. Samhället är inte byggt för personer med kognitiva funktionsnedsättningar och i de studier som görs kring delaktigheten i samhället, tex Svenskarna och Internet , finns inte personer med funktionsnedsättning (eller personer som inte pratar svenska) med. Begripsam försöker spegla de stora undersökningarna men för olika grupper med olika funktionsnedsättningar.

Stefan Johansson påminde om att bibliotekens prioriterade målgrupp ”personer med funktionsnedsättning” ju egentligen inte är EN grupp utan en mångfald av olika grupper och individer som har olika kombinationer av funktionsnedsättningar. Det är inte funktionsnedsättningen i sig som avgör om man är digital eller inte (personer med diagnosen ADHD är exempelvis mer digitalt aktiva än genomsnittet), utan något annat. Johanssons forskning handlar om att ta reda på vad detta VAD är.

De grupper som har störst svårigheter med digitala tjänster är personer som av olika skäl har utmaningar kopplade till språket eller den intellektuella förmågan. Man kan också se att personer i särskola, särskilt boende eller daglig verksamhet i hög utsträckning är utanför det digitala samhället. Detta är intressant med tanke på att dessa verksamheter ingår i den offentliga välfärden – vi har alltså i någon mening själva makten att lösa detta utanförskap.

Då blir det också tydligt att olika grenar av offentlig sektor behöver samarbeta kring de här frågorna. Det försöker vi i Lund har ta fasta på när vi nu utvecklar vår verksamhet kring digital delaktighet, bland annat genom deltagande i ”Folkpaketet”. Vi har också i en designprocess tillsammans med tjänstedesigners från kommunens IT-avdelning bjudit in potentiella samarbetspartners att redan i prototypfasen hitta möjliga vägar framåt i vårt gemensamma arbete för digital delaktighet.

Ofta förs diskussionen kring digital delaktighet utifrån ett individperspektiv: de individer som inte är delaktiga har själva ett ansvar att höja sin digitala kompetens och samhällets lösning på problemet är att erbjuda olika former av kompetenshöjande insatser, till exempel i form av ”Digitalt först”–satsningen. Många av de personer vi möter i bibliotekens dropin-verksamhet kring digitala frågor ger uttryck för att hindren för deltagande i det digitala samhället är emotionella (tex rädsla, skuld, skam) snarare än fysiska (tex brist på digitala apparater, Internet) eller kognitiva utmaningar. Men egentligen kanske problemet inte beror på de enskilda individernas kompetens eller brist på kompetens utan på strukturer – hur själva samhället och dess funktioner designas. Vi behöver flytta skulden för det digitala utanförskapet från individen till samhället.

Som ett exempel på hur samhället bygger utanförskap nämner Johansson Skånetrafiken. Deras nya app och biljettsystem är väldigt talande exempel på hur samhällsfunktioner digitaliseras till glädje och nytta för många (det här fallet personer med tillgång till smartphone, Internet och/eller betalkort) men som också lämnar ganska många utanför.

Kontentan är att det inte är fel på individen – det är fel på designen. Funktionshinder skapas i hur vi skapar vår omvärld – funktionsnedsättning är något man har och ska kunna leva med. Den avgörande frågan blir då: Hur kan vi designa för deltagande? Stefan Johansson menar att många designprocesser närmar sig frågan från fel håll: man börjar med att utforma en tjänst för den så kallade normaten (= normalanvändaren). Problemet med det angreppsättet är att normaten i själva verket är i minoritet och att varje nytt behov innebär en resurskrävande designutmaning eller anpassning.

Vad detta innebär för oss på biblioteken när det gäller hur och för vem vi utformar vår verksamhet för exempelvis digital delaktighet, kommer jag att fortsätta fundera på tillsammans med mina kollegor…

Kristina Elding, enhetschef för Digitala och rörliga biblioteket, Folkbiblioteken i Lund

Träffpunkt biblioteksplaner 2019 och Digitalt först med användaren i fokus - forskning kring bibliotekets roll i ett hållbart digitalt samhälle

Träffpunkt biblioteksplaner är ett arrangemang som KB organiserar för att stödja kommuner och regioner att ta fram och följa upp biblioteksplaner. Här kan företrädare för folkbiblioteksverksamhet i kommuner, regioner, stat träffas och samtala. Det här är andra tillfället i år KB bjuder in till en träff se program  som den 24 oktober ägde rum i anslutning till Forskardag den 25 oktober inom Digitalt först-projektet. 

Region Skåne har inom ramen för sitt uppdrag enligt Bibliotekslagen ett intresse av att så många folkbibliotek som möjligt deltar i dialogen. Därför erbjöd vi bibliotekschefer och medarbetar som aktivt arbetar med biblioteksplaneprocessen att delta mot att vi publicerar deras reflektioner på vår blogg. Här kommer valda delar av deras reflektioner. De som deltog var Stefan Wahlstedt Biblioteken i Malmö, Kristina Elding Folkbiblioteken i Lund, Lena Malmquist Ystads bibliotek och Martin Memet Könick Ängelholms bibliotek. Resultatet blev fyra blogginlägg.

Stort tack för er medverkan och era intressanta reflektioner.

Uppdrag Högläsning - sista rapporteringen från Oxie och Lindängen

Läslov 2019 är slut. Det har organiserats massor med aktiviteter på biblioteken i Skåne, inte minst på de biblioteken som deltog i Uppdrag ,den skånska satsningen för att fler barn (och vuxna) ska läsa mer. Bakom initiativet står Region Skåne, Moderna Museet Malmö, BUFF, samt biblioteken i Trelleborg och Malmö, Samarbetsprojektet finansierades med bidrag av Statens Kulturråd.

Under veckan har vi kunnat läsa om de olika aktiviteterna som organiserades på biblioteken. En sista tillbakablick på läslovet med Lindängen och Oxiebibliotek.

Läslovet på Lindängen har vait kusligt. Spökhusworkshop, författarbesök av Katarina Genar som skriver magiskt och mystiskt, filmtävling med spännande film… Och på Halloween brukar Lindängenbiblioteket bjuda in barn och unga till vårt spökrum för att lyssna på de läskigaste spökhistorierna vi kan hitta.

För att spökhistorieläsandet skulle kunna få fortsätta hemma delade vi ut våra favoritböcker med spökhistorier med bokstickan med högläsningsuppdrag till barnen.

Det fanns även ett stort antal exemplar av Katarina Genars böcker, som delades ut till läshungriga barn tillsammans med bokstickan inför hennes författarbesök.

Sagostund på Romani på Oxiebibliotek

På tisdagen avslutade vi dagen med en tvåspråkig sagostund på romani och svenska. På Oxiebiblioteket har vi en fantastisk sagoberättare, Florida, som talar den romska dialekten lovari. Hon har ett stort nätverk med familjer som hon känner i Oxie och som kommer till oss på våra sagostunder. Vi läste sagan Till vildingarnas land i vårt berättarrum/sagorum. Till sagan har vi roliga ljud inlagda till monstren, som förstärker stämningen. Efter sagostunden hade vi en verkstad tillsammans där vi skapade självlysande spöken.

Under onsdagen bjöd Oxiebiblioteket på ”Skapa skräck”, där vi läste högt ur den spännande samlingen Väsenologi av Ingela Korsell. Vi valde kapitlet om Mylingen, vissa barn hade hört talas om Mylingen i andra berättelser och fick nu veta mer om Mylingens som väsen. Efter högläsningen fick alla barn skapa, denna gång fick de utgå från ett utskrivet självporträtt som de med hjälp av olika material gjorde om till en skräckinjagande bild.