”Jag tror det”, svarade jag lite osäker, men varken sonen eller jag kunde hitta meddelandet med citatet. Ni ska veta att det bara skrek ”Yes” inombords, sonen visade för ett ögonblick ett genuint intresse för litteraturen. Jag slutade äta omedelbart och började frenetiskt googla på Knausgård, äppleträdet och frihet. Äntligen en lite öppning för att vidareutveckla min roll som läsfrämjande bokälskande mamma och bibliotekarie. En roll som jag inte helt lyckats med. Sonen öppnar aldrig någon bok som finns i hemmet, varken de som finns i bokhyllan eller på soffbordet. Man börjar undra, speciellt när man pratar om vikten av tillgång till böcker och läsande förebilder. Vad har jag missat. Sonen själv är förresten inte ett dugg bekymrad om alla olästa böcker i hemmet.
Google gav inte svaret.
Några dagar tidigare hade jag träffat Nanna Ekman ansvarig på Bibblan Svarar. Hennes påstående att svenska bibliotekarier svarar på alla frågor fanns kvar i huvudet. Jag berättade för sonen att Bibblan svarar säkert kunde ge svar. Ärligt talat visste jag inte hur tjänsten fungerade i verkligheten. Sonen tittade skeptiskt på mig: ”Vadå bibliotek?”, men hade ändå under tiden hunnit skriva in sin fråga på Bibblan svara-sidan och fick löftet att inom 48 timmar skulle han få svar och därmed förhoppningsvis det efterlängtade citatet. Så enkelt.
Efter 32 timmar ……………………………….
Citatet på sidan 23 skickades omedelbart till sonen med meddelandet att boken fanns hemma. Sonen svarade ”Visst är det ett vackert stycke, jag behöver inte boken, det räcker med sidan 23”
Man ska vara glad för det lilla……………………. Ett hipp hipp hurra för Alex och Sigge, deras podcast, väckte sonens nyfikenhet. Skönt att det finns läsande förebilder utanför hemmet också. Och klart ska även ni få läsa sidan 23 (ur Om hösten / Karl Ove Knausgård):
”Jag tog barnen på en tur i skogen, som växer ända ned till sandkanten, och som för det mesta består av lovträd, med en och annan rödstämmig tall. Luften var varm och stilla, solen hängde tung av ljus på den svagt mörkblå himlen. Vi följde en stig inåt, och där, mitt i skogen, stod ett äppelträd fullt av äpplen. Barnen var lika förundrade som jag, äppelträd var något som växte i trädgårdar, inte vilt ute i skogen. Får vi äta dem, frågade de. Jag sa ja, ta bara. Jag förstod i en plötslig glimt, lika fylld av lycka som av sorg, vad frihet var”
Om ni vill veta vad som hände bakom kulisserna av Bibblan svarar, håll utkik efter Nanna Ekmans gästblogg inlägg.