Det finns så otroligt många paralleller mellan arbetet på folkbibliotek och bra journalistik - det är något jag tänker ofta på som före detta journalist i biblioteksvärlden. Och det känns som om de parallellerna blir mer och mer aktuella för var dag som går.
(Jag går också och grunnar på hur lokaltidningsdöden ger biblioteket en ännu viktigare roll som lokal informations- och debatt-"hub". Mer om det en annan gång.)
Det är kanske också lite talande att biblioteksfrågorna i helgen tog stor plats i Sveriges Radios program Medierna, som enligt programförklaringen "skildrar och granskar det som sker i medierna i vid bemärkelse - allt från tv-trender till hotad yttrandefrihet..."
Inslaget Kremlkramande rapportering och spretiga bibliotekspolicys ger en sammanfattande ögonblicksbild av det som jag tror rör sig i många bibliotekariers medvetande just nu. Jag tror att det är lättare att vara journalist idag, än att vara bibliotekarie. En bit in i inslaget nämns faktiskt också Halmstadkonferensen.
Halmstadkonferensen ja.....Många jag pratade med efter torsdagens föreläsningar sa att det var den bästa konferensen de hade besökt på länge, eller till och med någonsin. Det var ett så aktuellt och engagerande program som tog upp frågorna om hur biblioteken kan tolka och kanske också i någon mån balansera uppdragen att verka för det demokratiska samhällets utveckling och bidra till fri åsiktsbildning. Den senaste tidens händelser kring exempelvis boken Massutmaning och tidskriften Nya tider visar att det är långtifrån enkelt att tolka bibliotekets uppdrag.
Begrepp och tankegångar som jag känner väl igen från den journalistiska vardagen dök upp. Anne Kristin Undlien, chef för folkbiblioteken i Kristiansand i Norge, pratade till exempel om bibliotekets oberoende redaktörsroll, om redaktionella val och om hur biblioteken inte får bli "speaker's corner" och förlora kontrollen över vad som sägs där. Hon betonade vikten av att garantera kvaliteten på en debatt eller dylikt i bibliotekets lokaler genom att låta flera sidor höras och framförallt att ha en oberoende debattledare. Hon ställdes inför dilemmat att hantera en uttalat islamfientlig debattör som ville använda biblioteket för ett föredrag, men styrde om det hela till att istället bli en debatt i bibliotekets egen regi. (Mycket kort sammanfattat - det handlade om en utdragen konflikt med inslag av såväl politiker som civilombudsman och media.)
Maria Källsson, vd för Bokmässan, berättade ärligt ur sitt perspektiv om hela debaclet med Nya tider, som först fick ställa ut hos dem, sen inte, och sen fick göra det i alla fall. Hon sa bland annat att de tar ett publicistiskt ansvar för sitt eget seminarieprogram, men inte för utställarna. Under hela sitt föredrag återkom hon till hur svår frågan är, något jag tror att många i lokalen kunde identifiera sig med. Efter det som hände har Bokmässan gjort en ordentlig policy och dessutom garderat sig juridiskt mot dilemman som det med Nya tider, genom att formulera om sina avtal.
- Bokmässan ska inte bli en tummelplats för extremism, sa Maria Källsson.
Johanna Hansson, bibliotekschef i Uppsala, gjorde en väldigt genomarbetad och fin framställning under rubriken "Att brottas med uppdraget - att ge plats för människor och åsikter." Hon pratade bland annat om konsekvensneutralitet (ett begrepp man verkligen gnuggas med på journalisthögskolan), som går ut på att man som journalist inte ska låta sig styras av hur den nyhet man publicerar kan tänkas påverka människor eller samhället. Johanna Hansson tog upp ordet som en möjlig ingång till diskussion även på biblioteket, och ställde det mot begreppet "att ta ansvar för användaren". Hon kom inte med svar, snarare fler frågor och olika möjliga vinklar, som var jättenyttiga.
Detta är bara några av många intressanta föreläsare och exempel. Skulle jag på mitt högst subjektiva sätt sammanfatta intrycken från konferensen, så handlar de om vikten för biblioteken av att göra väldigt medvetna val och ställningstaganden, att kavla upp ärmarna och ge sig in i de riktigt svåra frågorna och liksom knåda dem på sitt eget lokala vis. Att låta själva den fria åsiktsbildningen ta plats PÅ biblioteket. Och om att vara öppen med hur man tänker och varför.
Det blev många intressanta diskussioner, inte minst med skånska bibliotekschefer och bibliotekarier, i kaffepauser och med näsan i solen vid havet i Tylösand.
Ann Lundborg och jag var på Halmstadkonferensen bland annat för att samla inspiration till bibliotekschefsmötet den 1 december, som ska handla en hel del om demokrati och fri åsiktsbildning, vilket ju också är ett av fyra stora områden i den kommande regionala biblioteksplanen. Vi kom därifrån med massor av idéer, och kanske faktiskt till och med bokade gäster. Mer om det framöver.
(Jag går också och grunnar på hur lokaltidningsdöden ger biblioteket en ännu viktigare roll som lokal informations- och debatt-"hub". Mer om det en annan gång.)
Det är kanske också lite talande att biblioteksfrågorna i helgen tog stor plats i Sveriges Radios program Medierna, som enligt programförklaringen "skildrar och granskar det som sker i medierna i vid bemärkelse - allt från tv-trender till hotad yttrandefrihet..."
Inslaget Kremlkramande rapportering och spretiga bibliotekspolicys ger en sammanfattande ögonblicksbild av det som jag tror rör sig i många bibliotekariers medvetande just nu. Jag tror att det är lättare att vara journalist idag, än att vara bibliotekarie. En bit in i inslaget nämns faktiskt också Halmstadkonferensen.
Halmstadkonferensen ja.....Många jag pratade med efter torsdagens föreläsningar sa att det var den bästa konferensen de hade besökt på länge, eller till och med någonsin. Det var ett så aktuellt och engagerande program som tog upp frågorna om hur biblioteken kan tolka och kanske också i någon mån balansera uppdragen att verka för det demokratiska samhällets utveckling och bidra till fri åsiktsbildning. Den senaste tidens händelser kring exempelvis boken Massutmaning och tidskriften Nya tider visar att det är långtifrån enkelt att tolka bibliotekets uppdrag.
Begrepp och tankegångar som jag känner väl igen från den journalistiska vardagen dök upp. Anne Kristin Undlien, chef för folkbiblioteken i Kristiansand i Norge, pratade till exempel om bibliotekets oberoende redaktörsroll, om redaktionella val och om hur biblioteken inte får bli "speaker's corner" och förlora kontrollen över vad som sägs där. Hon betonade vikten av att garantera kvaliteten på en debatt eller dylikt i bibliotekets lokaler genom att låta flera sidor höras och framförallt att ha en oberoende debattledare. Hon ställdes inför dilemmat att hantera en uttalat islamfientlig debattör som ville använda biblioteket för ett föredrag, men styrde om det hela till att istället bli en debatt i bibliotekets egen regi. (Mycket kort sammanfattat - det handlade om en utdragen konflikt med inslag av såväl politiker som civilombudsman och media.)
Maria Källsson, vd för Bokmässan, berättade ärligt ur sitt perspektiv om hela debaclet med Nya tider, som först fick ställa ut hos dem, sen inte, och sen fick göra det i alla fall. Hon sa bland annat att de tar ett publicistiskt ansvar för sitt eget seminarieprogram, men inte för utställarna. Under hela sitt föredrag återkom hon till hur svår frågan är, något jag tror att många i lokalen kunde identifiera sig med. Efter det som hände har Bokmässan gjort en ordentlig policy och dessutom garderat sig juridiskt mot dilemman som det med Nya tider, genom att formulera om sina avtal.
- Bokmässan ska inte bli en tummelplats för extremism, sa Maria Källsson.
Johanna Hansson, bibliotekschef i Uppsala, gjorde en väldigt genomarbetad och fin framställning under rubriken "Att brottas med uppdraget - att ge plats för människor och åsikter." Hon pratade bland annat om konsekvensneutralitet (ett begrepp man verkligen gnuggas med på journalisthögskolan), som går ut på att man som journalist inte ska låta sig styras av hur den nyhet man publicerar kan tänkas påverka människor eller samhället. Johanna Hansson tog upp ordet som en möjlig ingång till diskussion även på biblioteket, och ställde det mot begreppet "att ta ansvar för användaren". Hon kom inte med svar, snarare fler frågor och olika möjliga vinklar, som var jättenyttiga.
Detta är bara några av många intressanta föreläsare och exempel. Skulle jag på mitt högst subjektiva sätt sammanfatta intrycken från konferensen, så handlar de om vikten för biblioteken av att göra väldigt medvetna val och ställningstaganden, att kavla upp ärmarna och ge sig in i de riktigt svåra frågorna och liksom knåda dem på sitt eget lokala vis. Att låta själva den fria åsiktsbildningen ta plats PÅ biblioteket. Och om att vara öppen med hur man tänker och varför.
Det blev många intressanta diskussioner, inte minst med skånska bibliotekschefer och bibliotekarier, i kaffepauser och med näsan i solen vid havet i Tylösand.
Ann Lundborg och jag var på Halmstadkonferensen bland annat för att samla inspiration till bibliotekschefsmötet den 1 december, som ska handla en hel del om demokrati och fri åsiktsbildning, vilket ju också är ett av fyra stora områden i den kommande regionala biblioteksplanen. Vi kom därifrån med massor av idéer, och kanske faktiskt till och med bokade gäster. Mer om det framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar