Först ut var Ett lyft för humaniora där idéhistorikern Sven-Eric Liedman och generaldirektör Anna Ekström, Skolverket samtalade tillsammans med vetenskapsjournalisten Anders Björnsson om humanioras roll i skolan. Man samtalade om följande:
Vikten av återställa en minimistandard i gymnaiet av humaniora, men med ett modernt perspektiv.(Vad det moderna innebar, diskuterades dock inte).
Vikten av att ha en språkligt och historiskt pespektiv på den globala omvärlden. Utan dessa två perspektiv kan man inte få något sammanhang av vad som sker i världen och hur händelserna hänger ihop. Den långsamma globaliseringen, bildandet av en ny värld utifrån ett historiskt sammanhang i världshistorien, inte bara det svenska perspektivet. Den basala kunskapen innefattar estetik, språk och historia menade man.
Vikten av att unga får fritt skapa, för att träna kreativiteten i alla sammanhang.
Det absurda med att fråga sig vad humaniora tjänar till, det vill säga att ha en ekonomisk aspekt på ett bildningsbegrepp. Likheterna mellan poesi och matematik, i båda fallen ett resonemang kring hur man förstår struktur.
Lusten att skapa och lusten att läsa handlade främst om sajten ungdomar.se där man initierade bland annat litterära aktiviteter. Utgick från unga lust att skapa, den personliga drivkraften och få ingå i ett sammanhang. Biblioteket kan vara ett territorium som tillhandarhåller mening, uppgifter och det personliga eller sociala mötet. Delaktigheten betonades. Medverkade gjorde Mats Wahl, Kim Jacobsson och André Vifot Haas.
Ett mycket intressant och roligt seminarium var Skolan och kreativiteten med Louise Hoffsten, Martin Widmark och Simon Kyaga - alltså ett samtal mellan musikern, författaren och forskaren i medicinsk epidemiologi som bland annat studerar hjärnan och kreativt skapande. Samtalsledare var Anders Carlson, Linköpings universitet. Är den skapande kraften ond eller god? Kreativitet benämns som skapandet av något som är nytt och meningsfullt. Det som man menar måste förutsättas för att det ska bli något kreativt av engagemanget av att lösa problem på ett nytt sätt är att man går in med sin personlighet, är närvarande i processen och förstår vad produkten är. Vi måste lämna den gamla kunskapsynen, för att få in kreativiteten i våra arbeten. Detta är en demokratibubblare, menade man. Något oväntat berättade Simon Kyaga att vi är mer kreativa utanför gruppen, brainstorming är alltså inte speciellt kreativt, det beror delvis på att om du är ensam, behöver du också klara av andra utmaningar än i grupp.
Direkt efter detta seminarium kom ytterligare ett roligt samtal i ämnet, Tre forskare i kreativt samtal. Det var cancerforskaren Georg Klein, fysikern Bodil Jönsson och hjärnforskaren Fredrik Ullén (även koncertpianist) som tillsammans med Sharon Jåma samtalade om flow och kreativitet. "Allt detta som finns nu, men som inte fanns nyss" definierade Bodil Jönsson kreativiteten. George Klein sa för att uppnå flow behövs koncentration, tidlöshet och eufori.
Att sökandet efter flow är människans mål. Ingen värdering i detta om gott eller ont, utan det faktum att "Jag kan" är själva flowupplevelsen. Enligt Klein är kreativitet som enzymer, som inte tål något gift. Giftet för kreativiteten är administration, prestige, narcissism och avundsjuka. Samt styrning uppifrån av människor som saknar kunskaper om innehållet. Mer om detta kan man läsa i Nya tankar om kreativitet och flow http://brombergs.se/titel/nya-tankar-om-kreativitet-och-flow/450 Brombergs förlag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar