Vellinge bibliotek driver just nu projektet "Vellingebor berättar: möten mellan generationer" med stöd av experimentspårsmedel. Vi har ställt fem frågor till Görel Reimer, bibliotekarie med samordningsansvar:
Vad går projektet ”Vellingebor berättar” ut på?
Vårt syfte med projektet är att skapa möten mellan olika generationer och mellan olika kulturer. Vi vill uppmuntra till berättande både i ord och bild och på så sätt skapa nyfikenhet för varandra. Ca 40 personer, varav femton elever i årskurs åtta från Tångvalla i Skanör, femton elever, nyanlända från Sundsgymnasiet och drygt tio ”äldre” deltar i projektet
Vad är det konkret som händer under projekttiden?
Vi har haft två workshops i vår. Vid första tillfället jobbade vi med ”lära-känna-övningar” och därefter delades gruppen upp i flera. Då arbetade vi med orden längtan, mod, frihet, trygghet och vänskap. Var och en fick berätta en historia utifrån ett ord. Vid andra tillfället fick deltagarna, två och två, skapa en stol utifrån samma ord. Patrik Lundberg, författare och Klara Levin dokumentärfilmare har gästat oss som berättarinspiratörer.
Projektet avslutas med en berättarvernissage på Vellinge bibliotek 23:e maj. Vi kommer att ställa ut delar av processen, visa filmsnuttar från workshops. Dessutom kommer nyproducerat material visas. Det kan vara skulptur, foton och berättelser. Vår ambition är att några från varje grupp berättar någon historia muntligt. 29:e maj kommer delar av utställning visas i Skanör vid en mindre berättar-tillställning. Vi har även knutit till oss lokaltidningen Hallå, där några berättelser kommer att publiceras.
Vad är det ni vill uppnå med projektet?
Vi vill visa att det går att mötas över olika typer av gränser. Vikten av inkludering av varandra skapar trygghet. Att vi valt berättelsen som form där du ger en liten skärva av ditt liv kan skapa nyfikenhet och förståelse. Detta vill vi bidra med. Vi har under projektet kunnat se att någon form av vänskap vuxit fram, något som vi kanske inte vågat hoppas på. Vi vill ju skapa ett forum för berättelsen i kommunen och det vi redan uppnått är vi nöjda med.
Vad är det viktigaste ni lärt er under tiden med projektet?
Det är ett processinriktat projekt vilket innebär att våga släppa kontrollen och låta deltagarna och omgivningen styra det som sker. När vi givit deltagarna tydliga ramar för vad de ska göra så har de blivit trygga, vilket i sin tur lett till stor kreativitet och till modiga berättelser. Vi har också lärt oss att logistik och tajming kräver stor planering och att det är tidskrävande att nå ut till en äldre målgrupp.
Vad hoppas ni ska hända när projekttiden är slut?
Tanken är att några av berättarna ska vilja nå ut till fler, och att vi ska kunna ge dem andra platser att berätta på men det är en vision. Oklart om det är genomförbart. Däremot kommer vi att ha tre tillfällen på biblioteket i höst där möten mellan olika grupper med berättelsen som gemensam nämnare ska arrangeras.
