För att komma till mitt semestermål 2016 ska ni ta sista avfarten
på A9 mellan Montepelier och spanska gränsen, mitt i Pyrenéerna ligger den
lilla staden Ceret med ca. 7291 invånare.
En liten stad där bl.a. Picasso och Braque har bott, du kan hitta deras
verk på Museé d’Art Moderne på boulevard Marechal Joffre. Staden är också känd
för sina körsbär. De första franska körsbären skördas i Ceret och varje år får
den franska presidenten de första kilona levererade till sitt hem i Paris. Frankrikes sydligaste stad har tydliga
iberiska influenser. När jag är i Ceret är det Festival des Sardanes, en katalansk
dansfestival.
Jag bor granne med Musée modern och Cerets största uteservering.
I Ceret bär man sina inköp i vackra flätade
korgar. Plastpåsar från olika affärer finns över huvudtaget inte. Det är en
stad med minst tre slaktare, tre ekologiska butiker, en afrikansk smyckebutik,
antikviteter och otroligt många gallerier. All verksamhet förutom ”min
uteservering” är stängd mellan 12.00 och 14.30 varje dag, även den lokala
bassängen. På min gata finns en pappershandlare där folk köar varje dag för att
köpa dagens papperstidning, som sedan läses på en av många uteserveringar, där
man förresten dricker sitt kaffe med en croissant som man har köpt vid ett av
de fem bagerierna i byn.
Varje lördag ommöbleras byn för marknaden som besöks flitigt av
turisterna, men även av människorna som bor i omgivande byar.
På boulevard finns också en liten
bokhandel med det fina namnet Le cheval
dans l’arbre (Hästen i trädet).
Det är en kaotisk plats, böckerna finns
överallt och försäljare syns knappt bland bokhögarna. Det finns inte en enda
dubblett. Hannah Arendt står vid sidan om de mest fina bilderböcker man kan
tänka sig.
Bokhandelns kaos lockar mer till läsning än de prydligt uppställda
böckerna på Mediathèque Ludovic Massé. Jag
vet inte om man kan kallar detta för yrkesskade men redan andra
semesterdagen går mina fotsteg självklart i riktning mot det lokala
biblioteket. Jag har sett Médiathèque-skyltarna ifrån min balkong, och jag har
redan passerat själva bibliotek minst tre gånger utan att lägga märke till det.
Biblioteket ligger i en liten gränd och i bakgrunden skymtar man Pyrenéernas siluett.
Huset utifrån ser mer ut som ett galleri
än ett bibliotek. Även när jag kommer in är det skulpturer och tavlor som jag
ser först.
När jag kommer in i biblioteket grips
jag av en nostalgisk känsla. Som om jag har kommit till mitt bibliotek under sjuttiotalet.
Ett bibliotek med prydligt uppställda böcker och tre bibliotekarier som sitter
vid var sitt bord. En gammaldags tystnad råder. Det finns inte en enda bok
utanför hyllarna, inte ens som skyltexemplar. Det som slår mig mest är
frånvaron av publika datorer.
Bibliotekets stamgäster hälsas med tre
kyssar av bibliotekarier, bonjour, bonjour, bonjour. Barn- och
ungdomsavdelningen är liten och skiljer sig från resten genom att vara ett hörn
med färgrika kuddar. Det finns tre eller fyra barn som läser une band dessinée
(serieteckning) och som är knäpptysta.
DVD-samlingen har en central plats i
rummet och det är antagligen på grund av just den här ”stora” samlingen DVD som
gör att biblioteket kallar sig för Médiathèque.Jag skulle gärna fråga bibliotekarien
lite mer om just den här Médiathèque men hon ser precis lika sträng ut som
bibliotekarierna från min ungdom och jag känner mig plötsligt lite blyg – jag
vågar inte.
Dessutom är min franska efter 12
timmar och 39 minuter Mango (nedladdat av Malmö stadsbibliotek) rudimentär. Jag
kan beställa cuisses grenouilles (grodlår) och ett glas vitt vin, men kan nog
inte intervjua bibliotekarie i Ceret. Skulle gärna vilja veta lite mer om hur de
arbetar. Men språkcafé, digidel, författarafton, katalogsamarbete, mångspråk
m.m. verkar vara en helt annan värld. Kollar på deras hemsida och ser att man
betalar 25 euro om året för ett familje-abonnemang inkl. DVD-lån och 17 euro
för endast böcker. Men då måste man bo i Ceret, bor man utanför Ceret blir det
lite dyrare. Om man som jag är tillfällig besökare betalar man 12 euro för ett abonnemang,
men det känns helt hopplöst eftersom det inte finns någon bok på annat språk än
franska. Även DVD har endast franska textremsor. Känner visst stolthet att vi i
Sverige har utvecklat biblioteken så pass
att man kan hitta och låna medier på fler språk än landets huvudspråk?
På senaste bibliotekschefsmöte pratade
Helen från Tourism Skåne om varför turistbyråerna runtom i Skåne läggs ner. I Ceret visar det sig att turistbyrån
fortfarande är ett av de mest välbesökta ställena i byn. Även på ett bord i min
lägenhet finns många av deras broschyrer, busstidtabeller m.m.
På samma eftermiddag tar jag ett dopp
i den lokala simbassängen. Simbassängen är omgiven av Pyrenéerna. Det finns varken
plastdinosaurier, rutschkana eller korvkiosk m.m. som kännetecknar svenska simbassängspalats.
Endast det blåa klorerade klorvatten. Det är som att kliva in i Sylvia
Stallones berättelse Ståhl, även om jag befinner mig i Frankrike och inte i
Italien. En grupp femton- sextonåriga
pojkar försöker dra en grupp fnissande tjejers uppmärksamhet till sig genom att
göra de mest avancerande hopp ner i bassängen.
För ett ögonblick har jag kommit till en
värld utan Iphones. Jag kastar en förstulen blick på min egen Iphone och ser en
Pokémon på simbassängens rand. Plötsligt skäms jag, här sitter en femtiotreårig
svensk bibliotekarie som försöker fånga en Pokemon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar