En semesterfirande bibliotekarie

För att komma till mitt semestermål 2016 ska ni ta sista avfarten

på A9 mellan Montepelier och spanska gränsen, mitt i Pyrenéerna ligger den lilla staden Ceret med ca. 7291 invånare.

 

En liten stad där bl.a. Picasso och Braque har bott, du kan hitta deras verk på Museé d’Art Moderne på boulevard Marechal Joffre. Staden är också känd för sina körsbär. De första franska körsbären skördas i Ceret och varje år får den franska presidenten de första kilona levererade till sitt hem i Paris.  Frankrikes sydligaste stad har tydliga iberiska influenser. När jag är i Ceret är det Festival des Sardanes, en katalansk dansfestival.

 

Jag bor granne med Musée modern och Cerets största uteservering.

I Ceret bär man sina inköp i vackra flätade korgar. Plastpåsar från olika affärer finns över huvudtaget inte. Det är en stad med minst tre slaktare, tre ekologiska butiker, en afrikansk smyckebutik, antikviteter och otroligt många gallerier. All verksamhet förutom ”min uteservering” är stängd mellan 12.00 och 14.30 varje dag, även den lokala bassängen. På min gata finns en pappershandlare där folk köar varje dag för att köpa dagens papperstidning, som sedan läses på en av många uteserveringar, där man förresten dricker sitt kaffe med en croissant som man har köpt vid ett av de fem bagerierna i byn.

 

Varje lördag ommöbleras byn för marknaden som besöks flitigt av turisterna, men även av människorna som bor i omgivande byar.

 

På boulevard finns också en liten bokhandel med det fina namnet Le cheval

dans l’arbre (Hästen i trädet).

Det är en kaotisk plats, böckerna finns överallt och försäljare syns knappt bland bokhögarna. Det finns inte en enda dubblett. Hannah Arendt står vid sidan om de mest fina bilderböcker man kan tänka sig.

           

 

Bokhandelns kaos lockar mer till läsning än de prydligt uppställda böckerna på Mediathèque Ludovic Massé.  Jag vet inte om man kan kallar detta för yrkesskade men redan andra semesterdagen går mina fotsteg självklart i riktning mot det lokala biblioteket. Jag har sett Médiathèque-skyltarna ifrån min balkong, och jag har redan passerat själva bibliotek minst tre gånger utan att lägga märke till det. Biblioteket ligger i en liten gränd och i bakgrunden skymtar man Pyrenéernas siluett.

Huset utifrån ser mer ut som ett galleri än ett bibliotek. Även när jag kommer in är det skulpturer och tavlor som jag ser först.

 

När jag kommer in i biblioteket grips jag av en nostalgisk känsla. Som om jag har kommit till mitt bibliotek under sjuttiotalet. Ett bibliotek med prydligt uppställda böcker och tre bibliotekarier som sitter vid var sitt bord. En gammaldags tystnad råder. Det finns inte en enda bok utanför hyllarna, inte ens som skyltexemplar. Det som slår mig mest är frånvaron av publika datorer.

 Bibliotekets stamgäster hälsas med tre kyssar av bibliotekarier, bonjour, bonjour, bonjour. Barn- och ungdomsavdelningen är liten och skiljer sig från resten genom att vara ett hörn med färgrika kuddar. Det finns tre eller fyra barn som läser une band dessinée (serieteckning) och som är knäpptysta.

DVD-samlingen har en central plats i rummet och det är antagligen på grund av just den här ”stora” samlingen DVD som gör att biblioteket kallar sig för Médiathèque.Jag skulle gärna fråga bibliotekarien lite mer om just den här Médiathèque men hon ser precis lika sträng ut som bibliotekarierna från min ungdom och jag känner mig plötsligt lite blyg – jag vågar inte.

Dessutom är min franska efter 12 timmar och 39 minuter Mango (nedladdat av Malmö stadsbibliotek) rudimentär. Jag kan beställa cuisses grenouilles (grodlår) och ett glas vitt vin, men kan nog inte intervjua bibliotekarie i Ceret. Skulle gärna vilja veta lite mer om hur de arbetar. Men språkcafé, digidel, författarafton, katalogsamarbete, mångspråk m.m. verkar vara en helt annan värld. Kollar på deras hemsida och ser att man betalar 25 euro om året för ett familje-abonnemang inkl. DVD-lån och 17 euro för endast böcker. Men då måste man bo i Ceret, bor man utanför Ceret blir det lite dyrare. Om man som jag är tillfällig besökare betalar man 12 euro för ett abonnemang, men det känns helt hopplöst eftersom det inte finns någon bok på annat språk än franska. Även DVD har endast franska textremsor. Känner visst stolthet att vi i Sverige har utvecklat biblioteken så pass att man kan hitta och låna medier på fler språk än landets huvudspråk?

 

På senaste bibliotekschefsmöte pratade Helen från Tourism Skåne om varför turistbyråerna runtom i Skåne läggs ner.  I Ceret visar det sig att turistbyrån fortfarande är ett av de mest välbesökta ställena i byn. Även på ett bord i min lägenhet finns många av deras broschyrer, busstidtabeller m.m.

 

På samma eftermiddag tar jag ett dopp i den lokala simbassängen. Simbassängen är omgiven av Pyrenéerna. Det finns varken plastdinosaurier, rutschkana eller korvkiosk m.m. som kännetecknar svenska simbassängspalats. Endast det blåa klorerade klorvatten. Det är som att kliva in i Sylvia Stallones berättelse Ståhl, även om jag befinner mig i Frankrike och inte i Italien.  En grupp femton- sextonåriga pojkar försöker dra en grupp fnissande tjejers uppmärksamhet till sig genom att göra de mest avancerande hopp ner i bassängen.

 

För ett ögonblick har jag kommit till en värld utan Iphones. Jag kastar en förstulen blick på min egen Iphone och ser en Pokémon på simbassängens rand. Plötsligt skäms jag, här sitter en femtiotreårig svensk bibliotekarie som försöker fånga en Pokemon.